Aftonbladet – 14 augusti 1851, sida 1

vid hennes anblick. Hennes former hade under tiden harmoniskt rundats och utbildat sig — öfver hela gestalten sväfvade en förfrollning af oskuld och frid med sig sjelf. Dessa ögons rena vårhimmel, denna mildt leende mun, denna späda, blyga jungfrulighet i hvarje ord, i hvarje rörelse, ingåfvo på samma gång hänförelse och vördnad, I herr Peter Waldners hus bodde då en ung studerande, vid namn Wiese. Naturen hade för honom gjort mera, än lyckan. Till själ och kropp väl begåfvad, felades honom blott talangen att göra sig gällande, och undergifvet försakande förtjenade han nu sitt bröd igenom undervisning i språk och musik. Hans mor hade aflidit i armod, hans far hunde man icke med visshet uppgifva, men som sådan nämnde man en gammal ungkarl, som var rik, lefde enslig och hela året igenom af girighet undergick vattenkur;. Denna mening erhöll någon sannolikhet af den omständighet, att det menniskofiendtliga kommersrådet Dickson, som aldrig gaf någon en sked soppa, behandlade den unge. studenten Wiese med en viss artighet, visade honom :något förtroende och lät honom hvarje söndag äta middag hos sig. Kommerserådet hade väl en systerson, ett tituleradt krigsråd — af hvilken aldrig någon begärdt råd — och som igenom sin fru erhållit icke obetydlig förmögenhet; men herr von Zahn, som till sitt namn fogat eit von,. emedan hans svärmor var adelsdam, syntes föga bekymra si om sin morbror och besökte honom blott . ofta oundviklig höflighet fordrade.