Aftonbladet – 12 augusti 1851, sida 3

allning uthemtade, hvarefter Malmlöf, en yngling m nägra och tjugu år, hördes, Denne berättadelta nder gråt, att Norberg och Söderberg på aftonenida en 21 Juli bedt honom ätfölja dem utom Norrtull:at; sr att hemta löf. . Frampå natten hade de begifvitlig ig på väg, och då de pä Norrtullsgatan kommit utani file ör hr Wassbergs trädgärd, hade Norberg bedt Malm-m 5f gå in för att taga blommor, i belöning hvarför ih on lofvat honom 12 sk. rgs. Han hade i anledning! eraf krupit öfver planket, dervid Söderberg varit!.c wonom behjelplig. Inkommen i trädgärden hade hani,; ppryckt omkring 40 löfkojsvexter, med hvilka hanlqe ter begifvit sig ut på gatan, hvarefter de ätervänet!n; ill Norbergs i Kungsbacken belägna egendom. Der-:p; från hade de äter begifvit sig ä väg och gått ut geom Norrtull. Framkomne till egendomen Stenbrotet hade Norberg och Söderberg gätt in i den dervaande trädgärden och bedt Malmlöf stä utanföre på ost. Då de åter utkommit hade de medhaft ett par orgar stickelbär. Derifrån hade de, utan att någon räga uppstått om löfs hemtning, återvändt hem till Vorberg, der Malmlöf i stället för penningar erhållit n sup och en kopp kaffe; förnekande Malmlöf, på råga af hr Wassberg, det han tagit flera blommor in han nu uppgifvit. Norberg och Söderberg, förecallade, nekade sig varit ute på den nattliga vanlringen, och uppsköts målet på åtta dagar. — Sistl. fredag bötfäldes tvenne mångelskor för det de ä Hötorget slagits och rifvit häret af hvaran Ira. Den ena af dem vid namn Lindqvist hade relan dagen derpä äter börjat krakel med sina värda yrkessystrar. I gär hölls polisförhör om detta uppträde, dä bland de stridandes leder icke saknades den för sin munvighet bekanta mängelskan Pettersson, känd under namnet Pumpa Lustig,. — Lindqvistan var nu angifven att hafva oqvädat mängelskorna Pettersson, Dahlström och Rydström. Polismäst.: Nå Pettersson, du som är sä slängd uti att hålla föreläsningar och göra berättelser, tala nu om hvad som varit å färde. Pettersson: Jo se nädig lagman, vi få aldrig vara i fred för Lindqvistan, ty sen hon kom i slangen med Asplundskans man, sä har hon blifvit alldeles femdjeflig, och att jag har ett öknamn det. är sant, men bvarföre ska jag jemt lida och kränkas derför — sjag är 44 är gammal och har aldrig i min dar hvarken stulit eller ....., och derföre är det bra härdt att min modestie jemt och ständigt ska såras. Medgeld år lagman att man kan bli ledsen. Jag sköter minals kalfhufvun på torget, och säger hvarken kny ellerl( maska ät någen kristen själ, som läter mig vara ils red. a Polismäst.: Nu har du pratat länge nog, nu tillls jaken, hvari bestär nu Lindqvistans rysliga förbry-: telse? Pettersson: Jo, hon har sagt, att jag är svart, ända in i själen och se det är rysligt att höra emedan, Gud signe min fattiga själ, jag vet att den är lika ren som trotts nägon mängelskas, och sen sa hon du l borde pumpa på spinnhuset,, och se det ska hon stånda ansvar för (med en grätande ton vändande sig till Lindqvist) hvarföre ska madam Lindqvist jemnt och ständigt skälla på mig, jag har aldrig gjort en mask emot, och hvad har madam att tillvita mig. Polismäst.: Sä, nu är det slut. — Hvad säger Dahlström och Rydström? : Dahlström och Rydström, (på en gång) äh ja honl. skällde och smällde som en hundracka, men vi sätta oss vida öfver det, men en annan gäng bör hon läta bli. Sedan några vittnen blifvit afhörde, (allt under större och mindre gester med åtföljande infall afl Pettersson) hvilka äfven gjorde angifvelse mot Lindqvist, dömdes Lindqvist att för oqväde ä allmän plats. böta 1 rdr bko samt att med 32 sk. bko ersätta vitt-l nena för inställelse. Pettersson: För lite, för lite, min bästa lagman, det der skrattar hon bara ät. Ett af vittnena: Kära syster var tyst, i dag mig och i morgon dig, vi veta ju icke hvad som kan hända oss sjelfva i dessa stormiga hötorgstider. Polismäst.: Nu uppmanar jag er att gå stilla hem och icke, säsom ni gjorde sist, slåss på hemvägen, och om ni ytterligare för oväsende ä Hötorget sä har Jäderin min tillätelse att köra bort eder allesammans. Pettersson (framträder till polismästaren och säger, hviskande): Vi ska gå en annan väg hem, ty Gud vet annars hvad som kunde hända. Samtlige parter hade dock knappt hunnit ut i förmaket förr än ett formligt krakel uppstod, så att konstaplarne nödgades skilja dem ät. — I gär förmiddag observerade tvenne brädgärdslarbetare en karl komma springande ned till snickaren Dumraths brädgärd vid Clara sjö och från en pråm kasta sig i sjön. En ära hade genast blifvit räckt ät honom; men han hade ej velat emottaga anbudet att räddas, utan stött den ifrän sig. Sedermera hade brädgårdsarbetarne med en bätshake lyckats uppdraga honom ur sjön. Öfverkonstapeln Hellström, vid tillfället närvarande, afförde honom genast till Kastenhoftshäktet, hvarest han uppgaf sig vara bagaredräng. Han kunde ej förmås uppgifva anledningen till sitt förtviflade beslut. Äfven vid polisförhöret i dag förklarade han sig icke kunna uppgifva orsaken. Hans matmoder, som nu var närvarande, upplyste likväl, att han, som i tjensten uppfört sig oklanderligt, sedan han förtärt bränvin icke visste hvad han gjorde. — Larsson undslapp med en varning. — Bleckslageriarbetaren Askling, född häri Stockholm, hade i Westeräs blifvit straffad för stöld och med fängskjuts hitsänd. Vid häktandet hade A. inoehaft nägot öfver 500 rdr rgs i kontanta penningar, hvilka han förklarade sig hafva förtjent på smideshandel. Det upplystes att Askling, som nu är straffad för andra resan stöld, haft penningar innestäende i poliskammaren, hvilka han lyftat då han rest frän staden, men oaktadt stadd vid god kassa hade han icke kunnat glömma tjufvanan. Askling erhöll ätta dagars tid i häkte för att skaffa sig laga försvar och skulle emellertid upplysningar inskaffas huruvida hans uppgift om den stora penningesummans erhällande på ärligt sätt, vore med sanna förhällandet öfverensstämmande. Calmar. Vid visitation den 4 dennes å skonerten Maria Wilhelmina, skepparen C. J. Sjögren, anträf: fades, förstuckne i skepparens kajuta, ett parti bomullsstrumpor, omkring 50 dussin, som af öfveruppsyningsmannen Röding under beslagsanspräk anhölls och till härvarande konfiskationsmagasin öfverlemna des. (B.) vt —————— LK n—— 0 UT MR ta va MO ALS AR JR DJ