Aftonbladet – 12 augusti 1851, sida 2

som ödet beskär mig, begynner jag genast ! samtal; det må vara en grann herre, en lady, n gammal gumma, en arbetare, lika godt, bland tiotal af dylika samtal, har det ännu cke händt mig att jag fått ett ohöfligt eller ns undvikande svar. Samtalen hafva välviligt fortgått till stationen, enfjerdedels å halfimme. Då det stundom händer att jag som imling icke genast fattar meningen, göra de villigt omsägningar och omskrifningar tills jag begripit. Ett dylikt samtal, som jag i går hade med en rigtig gentleman, har jag förro skull antecknat och vill anföra det som prof. Jag: Förlåt, är ni engelsman, min herre? Han: Ja, min herre, så är jag. Jag: Ni har ett svenskt utseende, detta är orsaken till min fråga. Han: Dermed är jag icke missnöjd. Svenskarne äro ett godt folk. Ni är kanske sjelf svensk? Jag: Så är jag. Han: Hur länge har ni varit här? Jag: Blott nägra dagar. Han: Så! Ni kommer utan tvifvel för att se expositionen? Jay: Icke så egentligen det. Jag är läkare och reser för mitt yrke, men besöker också sxpositionen för hvad som särskildt kan inressera mig. Han: På vestra flygeln af galleriet skall ni; fimna mycket at intresse för läkekonsten. Dessutom finnes i kristallpalatset ett tillstängt rum med påskrift: Endast för läkares, Jag vet ej hvad det innehåller, men ni skall blifva. nsläppt, blott ni säger ert namn. I Jag: Jag tackar, jag har också sett påskriften och tänker gå dit i morgon, Han: Hvar har ni varit i dag? ; Jag: Jag kommer ifrån S:t Thomas hospital vid London Bridge, der jag af doktorerne South och Green blifvit emottagen på det mest förekommande sätt. När jag ville upptaga ett introduktionskort och förevisa, yttrade d:r South, ratt ni är svensk och Ekströmers andsman är tillräcklig rekommendation hos ;ss; hvarefter han tog mig i hand och pre