Aftonbladet – 11 augusti 1851, sida 2

egen trefnad och beqvämlighet, blott egtpassagerarnes bästa i sigte samt att deras bemötande varit både humant och välvilligt. Jag är icke sjöman och dömmer icke i saker, hvilka jag ej förstår. Rykten äro i omlopp att en stor del passagerare tänka lemna Nordstjernan och med engelska ångfartyg öfver Hamburg söka en säkrare återväg till fiderneslandet. Svenska handtverkarnes besök 1 kristallpalatset blifva säkerligen icke utan nytta. Om intresset är varmt och viljan god, bör åtskilligt kunna utröttas. Om flere fått deltaga i resan och blifvit väl aflönte blott för att göra en lustresa till England, bör detta ej missleda oss. En enda ide, lyckligen uppfattad och vid hemkomsten väl utförd, kan ersätta hela kostnaden. Ledning, inom expositionen har ej befunnits ändamålsenlig. Ilvar och en observerar der bäst på egen hand. Väl har bland handtverkarne, större delen skicklige, aktade och välmående borgare, en god del riktiga gentlemen, ett temligen allmänt missnöje latit förspörja sig rörande arrapgemangena, såsom deröfver att logis ej blifvit ombesörjdt i land under vistandet i London, utan att de måst bo om bord på fartyget, en half mil från det egentliga London, och sedan på egen hand med mycken tidsförlust och besvär nödgats skaffa sig logis i den nu af främlingar öfverfyllda etaden; att en eller annan af ledare och extra deltagare icke ansetts qvalificerad för ändamålet, m. m., men då bedömandet af dessa omständigheter ligger helt och hållet utom min sfer, anför jag dem blott i förbigående, under förklarande att jag anser det hela kunna i flera afscenden medföra nytta. Sverige har också on liten afdelning 1 expositionen, men jemnförelsevis, ganska usel. Hade deremot den nuvarande expositionen i Stockholm varit uppställd här, vågar jag f.rsäkra att fäderneslandet varit på ett bäde hedrande och berömväråt sätt representeradt. Nu ör vår exposition här en karrikatyr, som i motsats mot alla andra nationer icke visar huru väl, utan huru illa man kan arbeta. Vid första inträdet i kristallpalatset gripes men af en panisk, nästan religiös häpnad. Den mest orientaliska dröm kan svårligen