Aftonbladet – 11 augusti 1851, sida 2

kymrade om någon hör dem eller icke. Detta synes mig utvisa en konungslighet i svenska folkets hjertan, som utgör en säker borgen derför att Sveriges konung i sjelfva verket! sitter tryggare på sin tron än kanske någon annan curopeisk furste, oaktadt drömmens alla fantastiska svaromål. Sedan hafsguden, efter öflig sed, kommit om bord, dubbat en mängd nykomlingar och önskat Nordstjernan en lycklig färd, blefvo så småningom fyrar och land, till allmän glädje, synliga. Men inom få ögonblick flög följande högst besynnerliga anekdot, lik en ljungeld, från öra till öra, och följaktligen äfven till mitt. Vartygschefen hade uppkommit på däck, åtföljd af sm fru, och yttrat, pekande på det närbelägna landet: här, min gumma, skall du få se gamla Englande. Några fiskare syntes i grannskapet. Bät utsattes för att fi närmare besked om lots; men nu blef det upplyst, att det icke var gamla England, utan gamla Holland vi träffat på. Kompassens missvisning hade förorsakat misstaget. — Somliga skrattade, andra harmades. Kursen ändrades genast åt England. Efter en längre segling påträffades i öppna sjön ett fiskarefartyg. Härifrån hyrdes en fiskare att visa oss till lotsstationen vid Temsen, hvilken också efter ett halft dygns segling långs med kusten påträffades och den erhållna lotsen lade Nordstjernan till ankars vid Blackwall, den östra ändan af London, der hon fått sin station. Sista dygnet var blåsten temligen stark. Farten uppgafs i medeltal för hela resan till 9 knop och deröfver. Lodningar anställdes ganska ofta. För resan åtgick 4, dygn. Som denna sak väckt icke ringa uppseende och utan tvifvel vid hemkomsten kommer att blifva föremål för fierfoldiga tydningar och utläggningar, har jag ansctt mig opartiskt böra anföra den, dock med den reservation att jag antecknat saken sadan den om bord allmänt omtalats; då jag sjelf under resan sällan var på däck. Under den holländska affören tittade jag cpp, såg branta klippor, en fyrbåk. en väderqvan och tornspiror, zom sades tillhöra Rotterdam! Rättvisan fordrar atttillögga. att fartygets chef och sekond med outtröttligt nit skött sina värf, att de, med uppoffring af