Aftonbladet – 11 augusti 1851, sida 2

för sig en plankarta öfver det nya Sverige. ,IHuru skall jag styra? frågade konungen hög och bestämdt. Adeln svarade: på sådant sätt att vi må bli allrådande,. Samma svar afgåfvo de öfriga stånden. Flertalet af de liberala tidningarne svarade: huru konungen än må styra, är det vår princip att erkänna motsatsen för det enda rätta. De konservative åter: huru konungen än må styra, hafva vi förbundit oss att förklara det för rätt och förträftligtbp. Med betänklig och allvarsam mir sade konungen: jag utnämner hvar och er af er till mitt sekreta utskott, derigenom hoppas jag komma sanningen närmare. Blanc alla de särskilda svar, som nu i vederbörlig ordning hviskades i konungens öra, voro de flesta af följande innehåll: Riket må styras opp åt alla väggar, ja, opp åtalla skogar, jag förbinder mig att ej yttra ett ord derom, si framt jag sjelf, min slägt och anhöriga erhålla höga och indrägtiga befattningar sami alla utmärkelser vi kunna önska,. Förvånad öfver en dylik oväntad uppriktighet kastade konungen en frågande blick bakom sig på sir krigshär. I detsamma började jag småningon uppvakna liksom ur en chloroformberusning Innan föremålen ännu antagit bestämd gestal och medan jag ännu sväfvade mellan drön och verklighet, nådde en frisk, stark och välklingande sångkör mitt öra. Det var den herr liga folksången: Ur svenska hjertans djup e gång, som Londonsfararne från de särskild svenska provinserna sjelfvilligt, okonst!adt ect hjertligt utförde, som en välgångsönskan fö det kära fäderneslandet, under det de på et främmande haf blott egde himmel och vatter till åhörare. Ehuru jag gör anspråk på at förstå musik och är nogräknad, kan jag dock knappt erinra mig någon musik, som på mig gjort ett mera varmt och godt intryck är denna visst icke artistiskt utförda säng. D: sångarne voro utkårade genom val öfver helc riket, var detta onekligen också en riksdagsvisa, men en hjertlig, ärlig och uppriktig. Ingen anade eller tänkte på att jag just irätter tid skulle uppvakna för att för stad och land berätta tilldragelsen. Det var hjertats okonstlade behof, liksom när näktergalen, sång trasten, lärkan, sjunga djupt ini skogen, obe