Aftonbladet – 9 augusti 1851, sida 2

LITTERATUR Statssekreteraren Elis Schröderheims anteckningar till Konung Gustaf III:s historia, jemte brefvexling mellan konungen och honom. Örebro, N. M. Lindhs boktryckeri, 1851. Historien har snart nog uttalat sin dom öfver Gustaf III:s regering, ehuru tiden ännu ligger oss för nära, att domen skail kunna vara fulit afslutad. Slöjan har fallit undan det skimmer, som låg öfver Gustafs dagarn, och den glans som bländade många samtidas ögon har — utan att man misskänner det goda som skedde under Gustafs regering — till betydbaygdrt vän VängansKa eldar, Dä de upphört, syntes mörkret så mycket djupare. Hiäröfver sörja de, som haft sin fröjd i lästeldarne, och klaga öfver den svarta natten, som stört deras glädje; ty de förstodo ej att all denna ljusprakt var konstlad och måste förr eller sednare brinna ut. Gustaf IIl:s olycka för riket och för sig sjelf, likasom flera hans både föreoch efterträdares, bestod deri, att han uppfattade storhetens och ärans väsende falskt. Hans förnämsta sträfvande var att både han och hans land skulie synas stora och mäktiga; han måste derföre ofta uppoffra att vara det (ehuru han onekligen hade sina ögonblick af verklig storhet) och en gång inkommen på den faska vägen, måste han tillgripa hvilka medel som helst, fas et nefas, för att bevara skenet (sauver les apparences). Häri ligger på en ång hans dom och hans ursäkt, sa vida fångan kan få gälla såsom en ursäkt för ännu törre förseelser. Det omitliga penningebevofvet tvang till åtgärder sådana som pastoaternas, försäljning, kronobränneriernas och, yrkokrogarnas upprättande, säkerhetsaktens evolutionära genomdrifvande, ryska kriget m. n. Icke ens tillverkningen af falskt mynt! örsmåddes. Obevekligt och strängt som historien måste löma dessa dear af Gustafs regering, eger hon , lock mildare ord om hans personlighet. Hon vekar ännu ej att kalla honom: Snilie,, och! lerkänner honom många goda hjertats egenkaper. Men sjelfva sniliet bir utan frukt, utan : ärde, då det ej uppfattat inom sig en högja id6, en högsta lag, såsom mål och led-!: jerna, I stället för att lysa såsom en klar, 1 en låga, som på en gång lyser och värmer, l rakar det sönder i tusende gnistor och blifver: vickhet, fyndighet, talang, sinne fi w. m. Och äfven hjertats goda KNASEN STORAN JM SSE j ör intrig nskaper ; eg