Aftonbladet – 9 augusti 1851, sida 2

loktorn för sin del tillstyrkte memorialets antagande, insäg han dock pligt och värdighet fordra attständet lervid uttalade, att det i grundlagarna icke funnit näsot stöd för den föreslagna voteringen. Doktor Bronan hade ett anförande i samma syftning. Han förnodade att ständet funne sig förbundet att deltaga i oteringen, ehuru densamma tillkommit på ett så beynnerligt sätt, att den ej skulle kunna äberopas som rejudikat i framtiden. Prosten Ljungdähl hade, med mn reservant inom utskottet, velat läta hela saken föralla. Den i 56 Regeringsformen omnämda voteing vore bunden af fierfaldiga vilkor, af hvilka icke tt enda här blifvit uppfyldt. Hr prosten nedlade såedes inför högv. ständet sin protest mot utskottets remställan, men ville ej yttra sig öfver hvad vidare vore att göra dervid; han förutsåg att ätgärden icke unde bli nägon annan än den de föregående talarne ramställt. Lektor Wallmän föreslog att man måtte ägga memorialet till handlingarna eller låta dervid oero, under ogillande af att grundlagen blifvit kringsängen. Professor Lindgren anhöll att tä i protokolet nedlägga sin protest mot ätgärden att läta två förslag, som icke varit föremäl för utskottets pröfning, somma till votering. Ville för öfrigt, sedan tre ständ oifallit densamma, foga: sig efter omständigheterna. — Biskop Hallström förklarade sig vilja gå ett steg längre. Han yrkade att. voteringspropositionerna mätte afsläs. Hr biskopen afsåg nemligen för närvarande blott frågans teoretiska sida; hvad anginge den praktiska, ville han ej säga att han icke skulle foga sig efter omständigheterna. Men i denna stund vore det ständet värdigast att afslå, till ädagaläggande af sin nitälskan för grundlagens helgd och sin sjelfständighet. I detta yttrande instämde biskop Heurlin, doktorerna Björkman och Wallin, samt prostarne Arosenius, Söderberg, Berlin, Tellbom och Qviding. Doktor Sandberg fann det otvifvelaktigt att de ifrågavarande förslagerne varit under utskottets pröfning, eftersom de i motionsväg kommit dit. Sedan Borgareoch Bondeständen antagit hvar sitt förslag som gemensam tanka, hade det tillhört utskottet att sammanjemka skiljaktigheterna. De hade befunnits oförenliga. Då älåge det förstärkt Konstitutionsutskott att förena dem — de mätte nu vara mer eller mindre väsendtliga; ty derom talar ej grundlagen. Prosten Qviding pästod att den förre talaren icke hade läst lagen riktigt; de skiljaktigheter, som skulle förenas på sätt han nämnt, finge blott :ppa sig vid Konstitutionsutskottets tillstyrkande yttranden. Denna mening i grundlagens 56 kunde ej bortyridas utan advokatyr. Biskop Hallström anmärkte att den i nämnde grundlagsparagraf föreskrifna sammansjemkning ej egtrum. Professor Lindgren invände emot yrkandet om afslag, att ståndet derigenom blott skulle ikläda sig förbindelsen att snart nog upphäfva sitt beslut; han föreställde sig nemligen, att ständet icke komme att uteblifva vid voteringen. Prosten Tellbom förklarade, att när han förenade sig med biskop Hallström derom att betänkandet borde afsläås, var det hans mening att icke inläta sig i nägon votering; men om det blefve ständets beslut att deltaga i en sädan, skulle han veta att rätta sig derefter. Doktor Reuterdahl sade: vi ha genom värt ogillande af voteringspropositionernas uppställande visat vär respekt för grundlagen; men vi undvika det trassel och de oblida omdömen vi genom en vägran att votera skulle utsätta oss för. Prosten Lindberg ville i detta tvifvelaktiga fall hellre fria än fälla utskottet för behandlingen af skiljaktigheterna, och ansäg bäst att bifalla voteringspropositonerna. Biskop Heurlin uttalade sin innerliga öfvertygelse om grundlagsvidrigheten af utskottets framställning, och föreslog att ståndet till en början mätte förklara sig icke kunna gilla voteringspropositionerna; ville ständet sedan, efter att genom protokollsutdrag ha inhemtat de öfriga ständens bi. fall till dem, medgifva voteringen, skulle herr biskopen vara med derom. Doktor Reuterdålil ansäg detta i hufvudsaken instämma med hans förslag; men: han ville ha ogillandet af voteringspropositionerna och medgifvandet af voteringen sammanfördt i ett beslut Biskop Heurlin sade sig lägga vigt på, att i första rummet voterings-propositionerne ogillades, säsom grundlagsstridiga; sedan mätte, med tillägg af ett dock eller ett men, bifallet till voteringen följa. Denna redaktion af beslutet godkände doktor Reuterdahl. Äfven biskop Hallström gick in på att för den kära fridens skull underkasta sig voteringen. Biskop Holmström hade i utskottet tillhört minoriteten; men han fann utskottet på den punkt frägan sednastkommit, hafva haft ganska svärt att förfara annorlunda än det gjort. Han trodde säledes att man icke borde alltför skarpt uttala sitt ogillande deraf. Med afseende på det beslut som skulle fattas fästade han uppmärksamheten derpå, att ett naket afslag först och ett medgifvande sedan blott skulle föranleda tidsutdrägt; man visste förut hvad svaret skulle bli. Hr biskopen föreslog att ständet måtte förklara sig med ogillande af voteringspropositionerna (såsom grundlagsvidriga, sufferade biskop Heurlin) vilja, med eftergift för tre Itionsutskott. Hä rtafkastade prosten Qviding ett yrkande om votering huruvida man skulle votera Man får ej votera derom, upplyste biskop Holmström, och framställde äter sin proposition: ogillar högvörs diga ständet dessa voteringspropositioner? .,. Säsom ala inföll biskop Heurlin, Skall här uttalas något så strängt? frågade bisk ö Doktor Reuterdahl och professor Lindaren veka mildare ordalags begagnande, den sednare så mycket hellre som ständet genom att förklara voteringspro positionerna grundlagsvidriga skulle komma i kol: .: med sin talman. Detta förstod icke biskop I leken det var ju konstitutionsutskottet och izke ne te rönn dets talman som framkommit med däm Nå Sve . ; ER . Men pros fessor Lindgren vidhöll hvad han sa t om den led samma kollisionen; förklarade Ståndet voterings 0 positionerna grundlagsvidriga, hade det d förklarat grundlagsvidrigt att framställa on samma på dem. Det vore att förebrå de andra den ot grundlagsvidrigt förfarande, tillade doktor Sandbor: Grunden för ogillandet borde väl ändå uttalas, mentö biskop Heurlin. Nu framställdes den Proj ositi tt voteringspropositionerna ogillades så Sr gulades såsom saknande stöd i grundlagen, men att presteståndet ansär sig, sedan tre ständ bifallit dem, förbundet att i voteringen deltaga. Härvid föreslog lektor Wallman det amendement, att ständet skulle förklara att det ansäg sig icke kunna undandraga sig att i voteringen deltaga. Biskop Hallström ville att der s i blott afseendet på tre ständs ping a 753 Regeringsformen; men dennas åberopande ansåg dok. tor Reuterdahl det vara bäst att läta bli, dä tillämpligheten vore tvifrelaktig. Ändtligen kom man till det beslut, att presteständet ansäg sig böra ogilla voteringspropositionerna säsom saknande stöd i grundlagarna; men sedan de tre öfriga riksständen godkänt ifrågavarande propositioner, ville ständet icke undandraga sig att deltaga i voteringen. Prosten Tellbom reserverade sig mot beslutet att deltaga i en votering som förklarats stridande mot grundlagarna, och som han ansäg så. Prosten Qviding instämde. : Bland öfriga saker som förekommo i gärdagens plenum bör nämnas lagutskottets förslag om bördsrättens upphörande i stad, hvilket höll på att bifallas — dok. tor Norström hade blott att anmärka en obetydlig omission, som det var fråga om att rätta, Och pro. fessor Lindgrens yrkande om afsl y ag tv K VINNA HNNMmäÄrlksgarmm hat. mun OR 3 8 ty ckte knappt