Aftonbladet – 8 augusti 1851, sida 3

PE ALC Ehuru lord Bridgewaters juridiska rätt att älägg -Isina arfrvingar hvilka vilkor som helst medgifves, be,Itviflas dock rättsgiltigheten af de besynnerliga, af honom utstakade bestämmelser. Man emotser cmeller-lud i England afgörandet af denna punkt med stort i se, ty för en hvar, som upprättat eller ärnar itta ett testamente, hvarigenom han föreskrifver t sina arfvingar vilkor, är det maktpäliggande att fa rkänna de grundsatser, hvarefter rättsgiltigheten af sädana vilkor afgöres vid de högre domstolarne. 1) Af procedyren upplyses, att testamenten förklarats logiltiga, emedan de bestämmelser de innehållit varit tjomoraliska, ouppfyllbara, eller endast och allenast -jemedan de varit narraktiga. Ett exempel af sista slaget är följande: En man testamenterade sin dotter len betydlig förmögenhet under vilkor att hon skulle läkta en pär; i motsatt fall skulle alltsammans öfvergå till hennes kusin. Damen gifte sig emellertid med en ofrälse, och kusinen gjorde nu anspråk på förmöI genheten vid de irländska domstolarne, der han vanp Iprocessen, men damens man vädjade till öfverhuset, Isom 1815 underkände de irländska domstolarnes dom, på den grund, att testamentet var narraktigt. Der Jefter hafva många testamenten kullkastats på grund af deras immoralitet eller deras bestämmelsers omöjlighet. Af alla dessa skäl angripes nu lord Bridgef waters testamente af förmyndarne för lord Alfords son. Hvad som förhöjer märkvärdigheten af denna proleess är det bevis den innehåller på nödvändigheten Jaf en reform utaf engelska kanslirätten. Den framställda frägan är helt simpel. Är testamentet giltigt eller icke? Men det kommer förmodligen att dröja mänga är, innan denna fräga besvaras med ja eller nej. Emellertid gå inkomsterna af en oerhörd förmögenhet genom kanslirättens händer och en högst betydlig del deraf fastnar derunder vid vederbörandes fingrar. Godsen skötas af förvaltare, som ej blifva lottlösa. Flera stora familjer sväfva i ett tillständ at ovisshet, som beledsagas at de med en rättegång förII bundna obehagligheter och de deraf flytande kostna-Ider. Tillbragte parterna i saken en förmiddag tillsamman, skulle hela tvisten sannolikt lätt blifva förlikt, men huru rättvis och förnuftig en sådan förlikning än kunde vara, skulle den likväl icke blifva rättsgiltig utan längvariga och nödvändiga uppskoi och en utgift af flera tusende pund sterling i onödlIvändiga sportelpengar till kanslirätten. — En snickare vid namn Etienne Dumont. boende i nejden omkring Paris, fick härom dagen ett bref från en person, som länge varit honom skyldig en betydlig summa, och bad konom komma till Pafris för att få betalning. Gäldenären tillade, att et: Hitet honom nyligen tillfallet arf satt honom i tillfälle att afbörda sin skuld, beklagande att han icke kunnat göra det förr. I tanka att göra sin hustru, hvilken han ömt älskade, en angenäm öfverraskning, beslöt han henne ovetande gå att emottaga nämnde summa, för att sedan oförmodadt visa henne den. Under sin hustrus frånvaro gick han ut, sägande till sin arbetare att han skulle gå och bada i öppet vatten. Dä snicekaren ankom till den person, som skrifvit brefvet, var denne fränvarande; han blef tvungen att vänta ända till aftonen. Då gäldenären ändtligen återkom, bjöd han snickaren på en sexa och var så enträgen, att snickaren omsider antog bjudningen. Under det att de sutto till bords förflögo timmarne hastigt och lustigt, och då klockan slog 12 på natten var aftären ännu icke uppgjord. Snickaren, soml väl kunde förstå att hans hustru skulle vara mycket orolig, lät likväl öfvertala sig att bli qvar öfver natten hos den gästfrie vännen. Snickaren var mycket orolig och somnade sent, men sof sedan till längt fram på morgonen. ! Emedlertid var fru Dumont högst orolig öfver sin uteblifvande man. Han hade förr aldrig varit borta någon natt. Om morgonen gick bon ut och hörde efter på alla häll, samt fick bland annat den upplysning, att en drunknad person hade blifvit uppdragen ur Sciaen. På hennes fråga svarades, att denna person var något mörk, ungefär 30 a 35 är gammal, att han varit snickare och hette Dumont. Vid erhålförtviflad och kunde ej tro annat än att den drunknade var hennes man. Plötsligen sprang hon till flolen och kastade sig deri, utan att man kunde bejda henne, Hon uppdrogs, men kunde omöjligt äterkallas till lifvet. Liket lades vid stranden och i samma ögonblick j! kommer Etienne Dumont, glad och lycklig, med sina pengar. Det hastiga ombytet frän glädje till sorg! verkade sä hastigt, att han blef vansinning. ö Den person, som hade drunknat var en snickaren arbetare, vid namn Joseph Dumont. t — ENGELSK SINEKUR. Elt bland de sednast utgifna banden af Engelska Parlamentets Förhandlingar upplyser, att ett fruntimmer vid nan:n Berry, dotter till diakonen Lukin, blef utnämnd till regi Li strator vid Dekans-domstolen i Wells, när hon var år gammal, och ännu innehar samma befattning. !; Lagen vägrar henne väl att personligen sköta den; 1 men hon har dertill en vikarie, som i arfvode fär hälften af lönen och sportlerna, P — ÖERIOSUM FRÅN SOLFÖRMÖRKELSENS Etth danskt blad berättar, att en skeppare skrifvit till sin! hustru i Köpenhamn, att hon ändtligen skulle fiytta le bort med barnen, emedan verlden skulle förgäs vid? solförmörkelsen, men med omgående läta bonom veta 9 des nya vistelseorten, på det han mätte finna rätt på dem sedan. n — ÅPOKRYFISKA URKUNDER. En grek, Simo; nidis, som genomsökt ätskilliga grekiska klosterarkiver, pästår sig der hafva upptäckt anvisningar om ett. ställe på den lilla ön Antigone, vid inloppet till Marmorasjön, hvarest en mängd vigtiga urkunder skolo, under nägot forntida krig hafva blifvit nedgräfåa, föra att bevaras ät efterverlden. Bland annat skall ori lt ginalet till Apostlagerningarne äfven befinnas der. Si lst monidis har hos Porten begärt att få upptaga dessa4 efter ordets egentliga mening apokryfiska urkunder, I närvaro af så mänga lärda i Konstantinopel, som der vid vilja komma tillstädes; i synnerhet önskar havl? att nägra geologer mätte öfvervara uppgräfningen,ly för att öfrertyga sig om att riarken icke varit rub bad på flera ärhundraden. Man försäkrar, att greki ska patriarken bar bedt Porten icke bifalla ansökn gen, emedan han befarar att så vigtiga upptäckte kunde framkalla nya sekter. Emellertid har det sökts bifallct erhållits och den 13 Juli af imgfartsg, med Simonidis och en skare ombord, från Konstantinopei ti n q — NYA ÅESYRISKA FORNLEMNIN Enligt ott engelskt bref ifrin Buschir vid Pc ken, h: man vid Magheil, ing 5 timm Burra, upptäckt en sidan mängd a ningar, att man dermed skulle kuun tiska musöet i London. Ett enge tude var afgänget till London med en f dylika lemningar, eller som c rellt kalla dem Niniveh marbless. H li elsmännen geneIP vi nm a . 3 Ir — TROPISKA HAGELSKURAR. Enligt )Bombay y laddning ies hen ies Bargalore den 22 Maj af ett äcks äder med hagel, hvarvid de minsta haglen voro stora som apelsiner. Tegeltak och hela väningar genomY 5, ober . Följande morgen upptäcktes Lugelster iggs storlek, och i en uttorkad bruan ett isstycke om , 1, fots längd, 3 fots bredd och 1!7, fots tjocklek. På Tippo Saibs tid nedföll under en dylik storm en ismassa af en elefants storlek; är 1826 Candeisk n dilik; är 1838 träffades efter on oerh skur vid Dhorwan en sammangyltring af hagel af fots omkrets, — FÖRFÄRLIGT OVÄDER I TyskLAnD. Den 18 Juli, kl. 4 e. m., sammandrog sig ett åskväder öfver Beuthen, som slutligen utbröt, tillika med en så ;rfärlig orkan, att ingen i orten kunde erinra sig ögonting sädant förut. De starkaste träd blefvo an-jS tingen upprickta med rötterna eller afbruina; taken bortfördes frän husen, och fälten härjades af det samtidigt nedstörtande haglet; men allt detta var ingenting emot hvad som tilldrog sig vid Laurahiyttan. knadt förödelsen på trä