Aftonbladet – 7 augusti 1851, sida 3

Riksdagen, Hos PRESTESTANDET förekom i går, hvad då i A.B. i korthet nämades, frågan om anslag till bil-. dande af en pensionsfond för folkskollärare. Doktorerna Reuterdabl och Stenhammar förklarade, att de icke ville motsätta sig utskottets hemställan; de anförde säledes blott reservationsvis sina stora betänkligheter dervid. Den föreslagna ätgärden frän Ständernas sida skulle hos skollärarne föda anspräk och förhoppningar, som det ej stär i statens förmäga att nänsin kunna uppfylla. Doktor Reuterdahl var oviss om behöfligheten, doktor Stenhammar trodde knappt på skyldigheten för staten att härvidlag mellankomma. Prosten Tellbom förklarade att han inom utskottet satt sig emot förslaget; han ansäg det för tidigt att ifrågasätta bidrag af statsmedel innan församlingarne blifvit hörda, huruvida icke de skulle vara sinnade ätaga sig den ifrågasatta pensioneringen. Doktor Wallin höll äfven före, att det vore kommunernas sak att pensionera folkskollärarne, eftersom dessa af dem aflöntes. Han anförde ock, att det vore tids nog att pensionera folkskollärarne då man visste hvartill de egentligen gagnade. Sedan 1822 hade hr doktorn varit medlem af Vexelundervisningssällskapet, och under de snart förflutna 30 är han följt seminariernas verksamhet, hade hans tvifvel om folkskolinrättningarnes ändamälsenlighet icke blifvit skingrade. Doktor Gumaelius tyckte, att inkastet om de anspråk som skulle födas af ifrägavarande fonds af sättande, icke var mycket värdt; i fall anspräk skulle födas deraf att man gjorde något, torde väl anspråk äfven kunna uppkomma om man gjorde intet. I afseende på de yppade tvifvelsmålen om statens ifrågasatta skyldighet, erinrade talaren om ansläendet af halfva skyddsafgiften till folkskolorna, hvilket beslut inneburit ett erkännande af statens förbindelse att taga deras angelägenheter om band. Ansläendet af en sådan fond skulle garantera beståndet af pensionsanstalten, för hvilken den begärdes; de försök till sädana inrättningar, som i flera stift blifvit gjorda, hade icke kommit till ständ, just i saknad at grundpläten. Gör staten hvad den kan, är den ätminstone utan förebräelse. Doktor BjörkNER AN BERNT Sr FR RSS TRATT AVERAGE SIR TVI BE SNS sfär