Aftonbladet – 7 augusti 1851, sida 2

RODERIOC HH) ELLER ETT LYCKANS BARN. EN DUBBELHISTORIA AF IKENRIS SCHOZ KE. Roderich försökte i början att hålla det onda hemligt, men vid detta försök flydde kärleken sin kos. Han blef allvarsammare, tystare och mera enstafvig. Brigitta, som tog dvua för en strid emellan passionerad kärlek och en öiverdrifven blyghet, visade sig desto verksammare att genom uppmuniringar befria honom från denna förhatliga modesti. Men allt var förgäfves. Den olycklige började att rynka pannan, bita ihop läpparne, och hans småleende var så tvunget, att det fordrades Brigittas enthusiastiska ömhet, för att icke bemirka alla dessa i ögonen fallande omständigheter. Ju mera förföriska hennes ögonkast blefvo, desto mera pinsann blef hans beligenhet. Ehuru han gaf sig allupptärklisg möda att säga henne de mest öma och smickrande skedde det likväl med förtviflansfulla åtbörder. Då slutligen icke längre kunde undgå Brigittas uppot, blef hon orolig, intogs af fruktan, och blef nare än han. eh. sade hon, ,efter ett så långvarigt umgänge så förtrolig vänskap, som egt rum oss emellan, skulle vi väl behöfva påminnelser för att vara uppriktiga emot hvarandra? Men ni döljer någonting för mig. Neka ej och litom oss icke bedraga oss sjelfva.. Linge stirrade han med ett sällsamt uttryck af ängslan på henne (hvilket hon gaf en falsk uttydning) och sade slutligen, för att uti den tankspriddhet, hvari han var stadd, yttra något: ,Hvad menar ni dermed, älskade?, Ve mig! suckade hon och höjde klagande sina blickar emot höjden; således förstå vi ännu icke hvarandra? Dock,, jag tror mig förstå er. Må vara! Men hvarföre har nit icke varit uppriktig emot mig? Jag skulle icke hafva varit uppriktig?, utropade han ) So A. B. Ja 178 och 178.