RÄTTEGÅNGSoch POLISSAEER. Det af stadsfiskalen de Berg på förordnande afjutitie-kansleren väckte tryckfrihetsmäl mot skrifen: Vigtiga historiska upplysningar om Jesu verkiga dödssätt etc., förevar i gär på radstufvurättens ;:te afdelning. Boktrsckaren N. Marcus och hans aktor Dahlskog inställde sig vid mälets päropande ch inlemnade Marcus behöriga handlingar, hvarat nhemtades, att den på hans förlag bedritne boktryccerirörelse skötes af Dahlskog under dennes egna uridiska ansvar; hvarefter hr Marcus anhöll få till rotokollet antecknadt, att det af en viss beställsam verson utsdridda ryktet, att den först lemnade namnedeln skulle blifvit utbytt mot en annan, vore alldees osann, enär hr Marcus kunde på heder och ära försäkra, att han, genast efter det han i Aftonbladet äst underrättelsen derom, att skriften blifvit ätalad, uffordrat Dalskog den lemnade namnsedeln, hvilken lerefter legat inläst i Marcus chiffonier. Dahlskog, som erkände så väl riktigheten af sistnämnde förklasing, som den omständigheten, att han vore juridiskt ansvarig för de arbeten, sem utgäfvos frän Marcus officin, inlemnade en förseglad namnsedel, som vid öppnandet innehöll: Anders Gustaf Andersson, vice notarie;, hvarefter så väl Marcus som Dahlskog an höllo att blifva från mälet skiljde, mot hvilken begäran statsfiskalen de Berg förklarade sig icke hafva något att invända. Notarien Andersson, vid rätten närvarande, framträdde nu och tillkännagaf, att han från tyskan öfversatt den ätalade skriften och för näot öfver ett är sedan till bokhandlaren Rylander sält manuskriptet jemte förlagsrätten till samma skrift, lervid den nu företedde namnsedeln blifvit öfverlemnad, anhällande notarien Andersson, i anledning af hvad hr Marcus anfört om det utspridda ryktet, att den först lemnade namnsedeln skulle blifvit utbytt mot en annan, att hr Dahlskog mätte tillfrågas, huruvida icke den företedde namnsedeln vore densamma, som afgifvits, då manuskriptet förlidet är till tryckning ä hr Marcus boktrickeri öfverlemnats, hvilket förhållande af hr Dahlskog vitsordades. Sedan stämningen blifvit uppläst, anhöll Andersson att med afseende å målets vigt erhålla 14 dagars anständ med svaromäls afgifvande: men stadsfiskalen de Berg ville icke medgifva längre uppskof, än 8 dagar, emedan han förmodade, att då hr Andersson sjelf öfversatt boken, han också borde hafva tänkt sig in i saken och följaktligen icke hafva svärt att afgifva sitt svaromål. Hr Andersson invände att han icke kunnat föreställa sig, att skriften kunde blifva ätalad, hvadan han icke heller beredt sig på nägot försvar. Häröfver resolverade rädstufvurätten, att, mot hr de Bergs bestridande, det icke kunde beviljas längre anstånd med stämningens besvarande än 8 dagar; hvarjemte och sedan hr Dahlskog upplyst, att boken, hvaraf tryckts 2000 exemplar, blifvit distribuerad till de fleste bokhandlare i Stockholm och alla i landsorterna, men att härstädes icke funnes mer än omkring 30 exemplar osälda, det beslutet fattades, att boken skulle med qvarstad beläggas. Notarien Andersson anmälde missnöje mot sistnämnde beslut, hvarjemte han anmärkte, att hr justitiekansleren i sitt förordnande visserligen gifvit befallning att yrka qvarstad, men att hr de Berg i sitt stämningspästående endasi yrkat att boken mätte konfiskeras, hvilket efter hr Anderssons förmenande i ke kunde sättas i verkstäl lighet förr än den åtalade skriften af juryn blifvi förklarad brottslig och domstolen afkunnat slutlig utslag. — Landtmäteri-auskultanten Bolin utvecklade i daj sin talan emot f. d. föraren Ström i det sednast in Istämda mälet och yrkade ansvar efter 3 S 11 mom Tryckfrihetsförordningen; jemförd med 60 kap. 5