örändrade tullbestämmelser för raffinadsocker och ockersirup, hvarvid hr Falhem först uppträdde till onsumenternas försvar och afgaf till protokollet åtkilliga kalkyler i ämnet. Hr Brinck lade bevillvingsutskottet på hjertat, att ej till förmån för 20 å 30 raffinadörer fördyra berörde vara, och hr Wern unsäg det oriktigt att K. M:t skulle bemyndigas att sfter omständigheterna härå uppsätta taxa, dä likväl allt hvad som rörer beskattningen bör vara absolut estämdt. Hr Petre yttrade den åsigt, att ingen kunglig proposition borde nu af riksdagen emottagas, när landtmarskalken längt före detta gifvit tillkänna att någon sådan ej vore att vänta och denna uppgift mätte grunda sig på regeringens. Dessutom funnos. nga skäl, hvarföre prop. ej kunnat komma förr, hvar-jemte det som deri åsyftas ej är behöfligt. Hr La-zergren blef upprörd öfver att landtmarskalken så sat-es i sticket och förklarade att landtmarskalkens yt-rande framställts som en hypotes, derefter att han: j precist hört hvad landtmarskalken yttrat och slutigen sökte hr L. skjuta skulden på ständets talman, lerföre att denne ej beriktigat hr Petres uppgift. Härpå följde åtskilliga repliker, hvårunder hr Petr ifven antydde det oriktiga deruti, att sedan regeringen vunnit ålla sina syften vilja göra nya försök att vinna mer. Remiss följde. Härefter föredrogs expeditionsutskottets förslag till skrifvelse i dechargefrågan, som framkallade en lika långvarig som varm debatt, öppnad af hr Petrå, som päpekade inkonseqvensen hos de borgareständets 1edamöter, som oaktadt de i ståndet yttrat sig mot decharge, i det förstärkta utskottet handlat helt annorlunda. Detta borgareståndets beteende hade gjort att exp.utsk. vägat framkomma med en sädan skrifvelse. Det återstod dock nu endast att i riksdags-beslutet införa hvad adel och prester ä ena sidam samt borgare och bönder ä den andra beslutat, hvar före talaren yrkade återremiss. Hrr Gezelius, Ekenman, Lagergren, Norin och Hallirg försvarade betänkandet och sökte tyda grundlagen så som skulle anmärkning mot regeringen ej förekommit, då ej tre stånd derom blifvit ense, hvaremot hrr Billström, Wer, Rudling, Boseus, Brinck och Björek visade att det fordrades tre stånds sammanstämmande beslvt för decharge likaväl som för en anmärkning, och att denna sälunda ej kunde anses gifven, dä den endast af två ständ blifvit tillstyrkt. Att grundlagen väl ej lemnat föreskrifter för den händelse att två ständ stanna mot två, men att också en grundlagsstiftare aldrig kunnat föreställa sig, att de två ständs mening, som af den stora mängden af folket blifvit valde, skulle kunna undertryckas. Alla sistnämnde talare yrkade äterremiss. Förglömmas må ej, att hr Lagergren, i anledning af hr Petres antydning om inkonseqvensen hos vissa medlemmar i ständet, fann sig föranläten att beundra dessas englatälamod, som togo emot snubbor. Efter denna signal stod hr Ekholm upp och förklerade att man ej hade rätt att lägga band på någons samvete, hvarefter hr Bosieus ätog sig att försvara sitt och sina kamraters. Hr Halling gick än längre, i det han lät 50 i Riksd.ordn. skymta fram. Hr Petre lät förstå att den offentlige mannen ej har rätt dölja sig båkom de slutna sedlarne, ehuru beqvännt detta än kan vara. Bland annat som frän icke englatälamodets sida förekom var hr Lagergrens repliik på hr Werns yttrande om nödvändigheten i ett komstitutionelt samhälle att ministrarne hafva nationems förtroende. Detta ansåg hr L. såsom vutländska nyyheter, hvilka ej passa för oss. Skrifvelsen äterrcemitterades med 32 röster mot 10. Bevillningsutskottets mem. N:ris 18 och 19 genom gingos och vidblef ständet sina förut fattade bestut och antog voteringspropositionerna. Endast punkten om borgerskapets deltagande i taxeringskommitteer lades med ogillande till handlingarne, på hemställan af hir Halling och Muren. Konstitutionsutskottets memorial N:o 18 antogs, äfvensä N:o 19, det sednare rörande representationsrättigheten för Stockholm, med 19 röster mot 12. För afslag talade i synnerhet hr Gustafsson, som fruktade att grosshandlarne skulle få för stort öfvertag vid valen, samt hrr HesIselgren, Lagergren och Ekelund; för bifall yttrade lsig hrr Schönmeijer, Rinman, Björck, Brodin, BilIström och Petre, emedan det medförde utvidgningg i T valrätten. Hos BONDESTÅNDET biföllos Lagutskottets wtTlätande n:o 39; Statsutskottets utlåtanden n:ris 272, ,1274—280 och 290; Statsoch Bankoutskottens n:ris ej33 och 36, till innehållet refererade i Aftonbladet t)sistl. lördag. Vid Bevillningsutskottets utlåtanden n:ris 18 och 19 afslogos de gjorda inbjudningarne, hvaremot voiteringspropositionerna godkändes. Samma utskotts n:2ris 20-22 biföllos, äfvensom Bankoutskottets n:ris 68 Joch 69 samt Ekonomiutskottets n:ris 123—125. I Den kongl. propositionen angäende förändrade twllbestämmelser ä socker och sirap remitterades till Bevillningsutskottet, ätföljd af skriftliga anföranden af Rutberg, Gezelius och Per Nilsson från Skäne. En inbjudning från Ridd. och Adeln, rörande upphörande af begrafningshjelps och liggetidsbesparingar, y afslogs. TT cf