Sedan tindamålet med Roderichs beskickning, förr än van vågat hoppäs, blifvit på ett för hans öfverhet och andet fördelaktigt sätt ernådt, blef han uti smickrande rdalag af hertigen återkallad. Vid åssnen af residenset, inom hvars murar han nu fter en lingre frånvaro skulle återse den tillbedda grefinnan Wilhelmina, intogs Roderich af en feberaktig oro vid åtankan på Brigitta, med hvilken han nu nödvändigt nåste komma till en afgörande förklaring, hvilken hans blygsamhet hittills alltid undvikit och då i följd deraf hans eget helsotillstånd vid ankomsten till hufvudstaden förekom honom något betänkligt, beslöt han att rådfråga on läkare. Deme, en hofmedikus, som var en verklig idiot. uti allt hvad som rörde hjertats angelägenheter föreskref china, rhabarber och Gud vet hvad. Men med sådana medel stillas icke ett oroligt hjerta. Slutligen måste det svåra steget tagas. Roderich lät anmäla sig hos geheimerådet. Innan han begaf sig dit, begärde han af herr hofmedikus något stärkande, men denne, egensinnigt förblifvande vid sitt en gång fatttade system, skakade på hufvudet och skickade några pulver, som legationsrådet, utan att misstänka någonting, imtog. Olyckligtvis hade det fallit herr hofmedikus in, attt för denna vigtiga dag förordna ett afförande medel. Det kan likväl icke nekas att dylika medel vid kärleksförklaringar eller giftermålsförslager äro de allra :sämsta, som kunna användas. Roderich, fullkomligt oberedd på en sådan ondska, kunde alldeles icke ana. att, under en af de vigtigaste negociationer uti sitt diplkomatiska lif, blifva af en så störande oro hindrad. I början gick allt lyckligt. Hans återkomst förcorsakade en verklig förtjusning uti geheimerådets hus. Man hade så mycket att berätta hvarandra. Rodrich vrisade sig så älskvärd, att Brigitta genast blef den sentimeeutala kammarherrn otrogen och beslöt att utan uppskofkopmma till förklaring med Roderich. Hennes föräldrar, som äfven väntade en sådan sakens utgång, insågo att man för detta ändamål borde lemna de begge unga en stund! allena och då tillfälle ochäförevändning dertil icke saknades, var nu ändtligen det afgörande ögonblicket inne. Den känslofulla Brigitta framstammade några artigheter, hvilka Rodericb, som tillbörligt var, vedergällde med lika mot lika. Man talte om trofasthet, om önskningar, om att aldrig mer behöfva skiljas, om sältheten af en stilla förtrolig sammanlefnad — med ett ord allt var i bästa gång, då äfven den fördömde doktorns medel kommo i gång.