Aftonbladet – 5 augusti 1851, sida 3

jär ingenting skyldig (enligt ett vittne) din rofferska! (enligt ett annat) din skojerska!s Danielsson nekade att hafva yttrat ordet rofferska, men på fråga om han sagt skojerska, svarade han jau gubevars, herr lagman, det nekar jag visst inte tills. Oahktadt vittnesmålen tycktes temligen fullständigt upplysande, ville Danielsson ändock icke medgifva mälets öfverlemnande till dom tolens pröfning, utan yrkade uppiskof för afhörande af ytterligare ett vittne, som för närvarande vore bortrest från staden; och blef med bifall härtill mälet uppskjutet till den 18 i denna mänad. 1 o— Inför rådhusrättens 3:dje atdelning har ätskilliga rättegängsdagar ransakning hållits angäende ett groft vald, som poliskonstaplarne i Munkbrotrakten Jacobsson och Schulz natten emellan den 23 och 24 sistl. Maj skulle hafva föröfvat mot en s. k. sömmerska vid namn Betty Boström, då de skulle afföra henne till häkte. Boström hade hos hr justitiekansleren anmält den misshandling hon undergatt, hvarefter stadsfiskalen hr borgmästaren Mellbin förordnades att säsom allmän äklagare väcka ansvarstalan mot Jacobsson och Schulz. Vid de första förhören hördes säsom vittnen skomakaremästaren Söderström, hängselmakaren Söderström och skräddaremästaren Damberg, samtlige boende i grannskapet af det hus i Göran Helsinges gränd, hvarest Boström bodde och derutanför misshandlingen föröfvades, hvilka begge sednare sammanstämmande intygade, att de blifvit ofvannämnde natt klockan 3 uppväckte af skrik och hemska jemmerrop. De hade då öppnat sina fönster och observerat Boström sittande a gatan, beklagande sig hafva blifvit misshandlad, samt på det mest enträgna sätt begärt att få gå upp i sin bostad, men Jacoksson och Schulz hade yttrat: Nej vi ha annat att göra än kalla dig till polisen; du skall nu i häkte, derföre att du är full och fört oväsende på gatan. Tvenne separationskarlar ankommo sedermera till stället, då desamma på poliskonstaplarnes uppmaning med väld sökt föra Boström till häkte, men då hon gjorde motständ, hade de, med tillhjelp af poliskonstaplarne, släpat B. fiera famnar utför gränden, hvarefter en af separationskarlarne fattat henne i härflätan och kastat henne öfver sin rygg, på hvilket sätt hon blifvit forslad till häktet, allt under skrik och jemmerrop. Skomakaren Söderström, hvilken bor i samma hus som B., bade ej åsett uppträdet, men till kl. 12 på natten varit i sällskap med B., hvarefter han gätt till sängs. I gär, da malet äter förevar, hördes ytterligare 3:ne vittnen, hustru Nordin, gesällerne Öman och Hellgren, hvilka berättade lika med de förut afhörda vittnena; dock pästodo åtskilliga, att poliskonstaplarne uppfört sig på det mest barbariska sätt, äfvensom det upplystes, att B. vid tillfället icke vartt rusig, oaktadt hon i poliskammaren dömdes att böta för fylleri och ditforslades från häktet, belagd med handbojor. De tilltalade begärde höra vittnen, hvilket beviljades, hvarföre målet uppsköts till den 18 dennes. — Den förut för stöld straffade flickan Thilda Engman, hvilken efter utständet straff insattes på arbetshusct, hvarifrån hon beredde sig tillfälle att rymma, men eftersöktes och äterfördes af en poliskonstapel, gjorde för nägra dagar sedan en bekännelse, att hon i September mänad sistl. är begätt den stöld af ett guldur hos trädgärdsmästaren Engström, hvarföre säväl hon som modren en längre tid suttit häktade, men i brist af bevisning åter frigäfvos. Uret uppgaf hon sig hafva, samma dag stölden skedde, belänat hos trädsärdsmästaren Bergqvist på Göthgatan, som derföre på begäran lemnat henne 20 rdr. Vid härom i dag hället förhör, dertill trädgärdsmästarne Bergqvist och Engström blifvit kallade, vidolef flickan Engman samma uppgift, med tillägg att non blifvit narrad af den för närvarande för stöld! häktade qvinspersonen Hoffman att begå stölden, äfvensom att denna sednare gifvit henne det rädet att beläna uret hos hr Bergqvist, med hälsning ifran fru Hoffman. Tillfrågad härom medgaf trädgårdsmästaren Bergqvist att han till sin olycka vid den uppgifna tiden belänat ifrägavarande guldur till flickan Engman med 20 rdr; men kan hade icke misstänkt den oärliga ätkomsten, utan tagit flickans uppgift för god. Uret! hade han på begäran tillställt poliskommissarien Rönnström, hvilken sistl. gärdag i detta ändamäl infunnit sig hos honom. Trädgärdsmästaren Engström anmärkte härvid, att br Bergqvist icke bordt vara i okunnighet om den oärliga ätkomsten af uret, då detta varit efterlyst, samt säväl flickan Engman som dennas moder suttit häktade säsom misstänkte för stölden; så mycket mindre som flickan Engman hvilken var boende i huset bredvid hr Bergqvist, var personligen känd af denne sednare. På polismästarens fråga, om hr Bergqvist annars brukade låna på pant, försäkrade denne att detta varit första gängen; och för att afskudda sig misstankan att nägot tjufgods möjligen kunde finnas doldt hos honom, begärde han att visitation genast mätte anställas, hvilket polismästaren beviljade. Då hr Bergqvist skulle aflägsna sig, framträdde glasmästaren Lindqvist med ett silfverur i handen, och bad polismästaren framställa den frågan till hr B., om han icke haft det uppvisade uret belänadt, samt derföre tagit i ränta 1 rdr bko i månaden. Härpå svarade hr B., att han väl belånat det nu förevisade uret, men icke derföre tagit nägon ränta. Emellertid, och då detta hr Lindqvists påstäende icke hörde till saken, erhöll L. tillsägelse att inlemna serskild skriftlig anmälan derom. Mälet uppsköts tills vidare, och flickan Engman äterfördes till arbetshuset, sedan hon af polismästaren erhållit en allvarsam förmaning att hädanefter taga sig till vara. Götheborg den 31 Juli. Då förre inspektoren på Majenabbe, Håkansson, i dag på förmiddagen vid elfvatiden skulle inställas, för att undergå förhör i poliskammaren, och vaktmästaren i stadshäktet uppkom i det rum, der Håkansson förvarades, befanns denne liggande i sin g med afskuren strupe, flämtande efter andan. Li sare tillkallades då genast, och denne förklarade att föga hopp numera förefunnes att äterkalla sjelfmördaren till lifvet. Med en på sängen liggande rakknif, som tillhört H:n hade denne tillfogat sig ett djupt gapande sär tvärs öfver strupen från det ena Örat till det andra. Säret blef hopsydt! och Häkanskon afförd till sjukhus, der han följande dagen ännu lefde och bans äterfaende ännu ansägs möjligt. Carlskrona d. 31 Juli, Förliden fredag rymde en lifstidsfånge från fänggården vid högvakten. (Naj.) R--—L LANDSORTS: NYHETER. Carlskrona den 31 Juli. Carlshamns Alle handa berättar, med anledning deraf, att Carlskro nas ende barberare mäst öfvergifva staden för bristande möjlighet att der förvärfva en tarflig utkomst; att i Carlshamn berga sig godt två! (Naji.) I