Aftonbladet – 5 augusti 1851, sida 3

VV VV VV utan begär endast och du skall blifva hjelpt. med dig. Uråtande omfamnade de hvarandra och förny: skillsmiässans stund deras eviga vänskapsförbund. Många sädana förbund blifva uti hänryckningens ögonblick af ädla ynglingar slutne, men det plägar gå med cem likasom med dipl iska, för evärdeliga tider afslutale fredsoch vä drag. Andra tider, andra menni:kor: andra fö aden, andra intressen. Roderik gladde sig emellertid öfver att varaså afhållen af sin vän IHeuven och gjorde det emellan dem slutna vänskapsförbundet till ett nödankare, hva han under lifvets stormar skulle trygga ig. Hans tankax voro så sysselsatta, än med den döende fostermodren,, än med framtiden och Heuvens vänskap, att han glömde både täta och dricka. Då reson utan uppehåll fortsattes hela natten, sof och drömde han, så godt han kunde, ii va och följande dagen vid middagstiden befann han SIG Cndast på tvenne stationers afständ från den stad, derhans od Q Men då han gick förbi köket, hvarifrån ou steklukt slog honom i näsan, kände han sig Uiverväldigad af en luttills qväfd hunger. Under det ett bordet dukades inträdde en annan resande i rummet, uti hvilken Roderich med förvåning igenkände mäster Birnensticl. ;Välkommen, mästare; hvart gäller resan?. till honom Roderich. ade Bagaren igenkände knappt sin fordne lärjumge, hvilken han icke sett sedan den stora jordbäfningeen. Han nalkades nu med de mest kruserliga bugningar och f.rkunnade Roderieh, under många sörgebetygelser, att has fasier var död, men tröstade houom dermed, att menniskan förgås likasom hö och att den saligen döda hade insatt den kära brorsonen till sin enda artvinge. Begrafnins hade redan gardag försiggått. Att denn ie den gole Roderieh ör för litet sagdt; den nedslog honom till den erad, att han, ur stånd att kunna svara bagaren, istillet vände honom ryggen och hastade ut i fria luften, f. r att der i ensamheteus sköte lemna fritt lopp ät sin smärta. Den samla fastern hade sedan fadrens död varit allt för ho2om — hon hade älskat honom som en mor — nu stod nan utan mor, utan slägtingar, ensam uti vida verlden. (Forts. följer.) en rrättelse öfverrast