RAR RODERICH ELLER ETT LYCKANS BARN. EN DUBBELHISTORIA AF HENRIK SCHOX KE. Inledning. Man påstår väl att menniskan kan hvad hon vill. Jag åter tror, att vi hvarje dag äro i tillfälle att öfvertyga oss om motsatsen: menniskan måste, hvad hon vill. Menniskans vilja är åter en följd af inverkande orsaker, som bestämma henne. Det är sannt, att talanger och älskvärda egenskaper förmå mycket; men ännu mer en blind lycka och dessa talanger, cessa egenskaper, hvad äro de väl annat än åfvor af len nyckfulla Fortuna. Ibland lefvernesbeskrifningar känner jag ingen sällsammare in Grefve Loderich von W... S, hvilken ifrån hbagaregesiäll svingade sig upp till sitt lands högsta värligheter och dog såsom premierminister. Svingade sig pp? Nej, det är för mscket sagdt. Han blet emot all förmodan och emot sin vilja framskuffad. Han har sjelt berittat mig sina lefnadsöden, men dessa äro så obetydså småaktiga, att de tilläfventyrs endast genom det i sätt, hvarpa de af honom berättades, fingo sitt förvimsta värde. Jag skall nu, så vidt jag kommer ihåg, serätta dem, öfvertygad att derigenom bereda andra, men isynnerhet mig sjelf, en glad stund. Jag får derunder fr if Ile att I i minnet återkalla de angenäma ögon: tlskvärde gamle mannens lärorika sällstap tillbrar Bageri rich var af ringa härkomst är bekant. Hans är i on liten gränsstad, hade endast en enhet, men deremot ett odladt förstånd per. Men oaktadt han utmärkt väl språk samt det uti skicklighet att äsning var svårt att finna hans make, ;ikväl icke svinga sig upp till någon högre plats än tallnär. Hvad var väl orsaken dertill? Lyckan var honom icke huld. Ian hade en gång af ungdoms lättsinne litt sig förledas att begå et dumt streck. Alla andra som deruti deltagit, kommo lyckligt ifrån saken; de voro nemligen af familj, hade penningar och i följe Ia h b )k talat ie och rita samt nti kunde han