Aftonbladet – 31 juli 1851, sida 2

Hvad som sedan föregick vet jag icke. Jag vet bott att jag i gär, då jag ganska svag uppvaknade, och såg mig omkrig, befann mig i ett temligen snyg gt rum; en okänd qvinna vakade vid min säng, och vå mitt örngått satt min stackars dufva, som med sin krossade vinge smekte min kind. Derma qvinna hade i sällskap med tvenne karlar, återkommit från torget i Mauldon, hvilka då de sågo att jag ännu andades, hade haft medlidande med mig, och fört mig hit. Det ställe der jag nu befinner mig, är som man sagt mig, en liten by i närheten af Nertier, rummet der jag bor, har som det tyckes, utsigt öfver den kringliggande trakten, emedan jag från min säng icke ser annat än himmelen. O! himmelen, himmelen! det är derifrån jag jag hvilken dag i månaden det var, sade mig att det var den tjuguättondle juli. Ack det är således öfver tjugo dagar som jag varit på vägen, och som jag på måfå irrar omkring. Hvar är jag? nära eller glängt från dig? 2 beg: irde i går papper, bläck och penna, men äd de första bokstäfverna Jag skref; blef jag yr i hufvudet, och det var mig omöjligt att fortfara. I afton är jag bättre; jag skrifver nästan utan svårighet, och har endast behöft att hvila mig tre ganger för att skrifva de trettio eller fy ratio rader, hvaraf detta bref bestär. Jag: har tackat den goda gumman som skött mig, jjag behöfver ej hennes omsorg att vaka öfver mig, jag mår bättre, och känner mig stark. Denna natt skall jag försöka att uppstiga, ochimorgon att fortsätta min vandring. Jag skulle dö, om jag förblefve i denna ) Se A. B. N:o 152, 154—156, 158, 159, 164, 171 och 173. Lo far t i