Aftonbladet – 29 juli 1851, sida 2

— Konungen af Danmark har tillåtit dan ska krigsrådet P. W. Balle att bära en guld medalj, som konung Oscar förärat honom. — Grefvinnan Rosalie v. Engeström, föd Chlapowsky, enka efter afl. svenska utrike statsministern grefve v. Engeström, har afli dit i Posen på sin egendom derstädes. Hoi hade uppnått en hög ålder, såsom vi tro, öf ver S0 år. Det är nu omkring 20 år seda h. exc. grefve v. Engeström med grefvinnar lemnade Sverige, men många erinra sig änm den välvilja och gästfrihet som utmärkte dett hus, och grefvinnan var här allmänt känd oc vördad för sin välgörenhet emot de behöf vande. — Till H. M. Konungen har genom här varande Nederländska missionen ankommit er dyrbar och särdeles vacker present, från en Holland boende baron De Geer (afkomling til den 1 fäderneslandets historia ryktbare Louis De Geer), bestående utaf en Javanesisk doll och en lans. Klingan å dolken utmärker sig genom sin sällsynta form och derå anbringads mästerliga damaschering. Lansen är omkring 4 alnar lång, af ett dyrbart träslag och mec i trädet inbrända figurer. Det hela vittnar on en konstfärdighet, som numera ej vanligtvi: aedlägges å dylika arbeten. Baron De Gee lärer under en diplomatisk mission i Java fåt dessa vapen som en gåfva af en af landet furstar. H. M. Konungen har med dess van. liga generosit öfverlemnat dessa sällsynta va. pen till lifrustkammaren, att der förvaras blanc statens öfriga samlingar. (Mgbl.) — Gartnersällskapet gjorde i söndags er lustresa till Skokloster och Upsala. ÅA sednare stället uppehöll sällskapet sig 5 till C timmar och besåg märkvärdigheterna derstädes. — Folksångföreningen gjorde äfven en lusttur till Södertelge och Hörningsholm, med ångfartyget Tegnår. — Från Gottland skrifves, att vid Vikers i Lärbro hafva 3:ne svinkreatur hastigt insjuknat och dödt, och har provincialdjurläkaren. efter besök på stället, förklarat sjukdomen vars strypsjukan. — Friskytten för i lördags innehåller, under rubriken Förklaring, en replik i en artikel, som varit synlig 1Söndagsbladets nummer näst före det sista, hvilken innehållit ett utfall emot boktryckaren Wall, för det han tryckt alla de gemenheter Folkets Röst innehållit mot hr Hjerta, samt afmålat detta såsom en otacksamhet mot den sednare, som framställes såsom hr Walls välgörare, under den långa tid Wall varit anställd hos hr Hjerta m.m. Hr Wall har tillrättavisat åtskilliga oriktiga uppgifter i förenämnde artikel, såsom att Wall i början skulle varit springgosse uti br Hjertas boktryckeri m. m. Det är oss icke möjligt att trötta allmänheten med upptagande af allt eller ens fjerdedelen af hvad det ena eller andra bladet kan innehålla om förhållanden mellan tidnings-redaktörer och dylikt. Om artikeln i Söndagsbladet utgått från någon välmening att dermed tjena hr Hjerta, så har denna ej upp: nåtts, utan tvertom en otjenst skett oss, då den innehåller osanna uppgifter angående egenskapen af hr Walls fordna befattning eller göromål hos hr Hjerta. För öfrigt kan det vara nog för oss, att hr Wall, som är utgifvare af Friskytten,: en tidning, som man hundrade sånger osannt uppgifvit stå under något slags edning af hr Hjerta, bättre än någon annan vet af egen erfarenhet, att vi aldrig blandat oss med att sjelfve skrifva eller låta författa wrtiklar för andra tidningar än vår egen; äfvensom det är notoriskt, att Aftonbladet allrig yttrat ett ord till klander deröfver, att ar Wall tryckt Folkets Röst. Det enda vi någon gång undrat på, är att besagde tidning vå det hela varit behandlad med en synbar undfallenhet i Friskytten, under det andra idningar varit täta föremål för dess pricklingar. — Posttidningen för i går afton yttrar uti en blick på pressens, att man stundeligen hör sägas, att en stor del af den svenska tidningspressen, åtminstone hufvudstadens, numera urartat till en tummelplats för passionen, en reservoir för lögnen, smädelsen och grinet, i stället för att den, sin frihet värdig, borde vara åc. Tillvaron af detta omdöme torde ej kunna örnekas; men det ser ut, som hade Posttidingen ej blott velat upprepa detsamma, utan ckså omedelbart illustrera sanningen deraf ed sitt eget exempel. Den har nemligen jort ett slags excerpt af vissa lösryckta utyck i Aftonbladets artikel för sistlidne lörag om Almqvists förhållande till Aftonbla-! ets redaktion, nemligen nästan alla de utyck, som innehålla någonting ofördelaktigt m Almqvist, men utelemnat allt som nämnes på andra sidan, hvarefter Posttidningen, ter sin egen logik, nemligen i betraktande lott af hvad som förekommer på ena sidan,: ller det välvisa omdömet, att Aftonbladsar-! keln innehåller bekännelser om Almqvist, wilka vida svårare än någon attack från ve-1 lersakarnes sida komma att fälla hr Hj. il pinionen, för det han lät nationen serveras : f en sådan individ, på samma gång medlid-! amheten gerna tillstär, att det var besked-! gt emot individen, att ej sätta honom pål ar backe,. Icke med ett ord rättvisar PostIningen den grannlagenhet hos Aftonbladsrläggaren, som låg deruti, att anmoda ens nan litteratör att anmäla härstädes utkom-lt ande originalromaner, af farhåga att Alm-!t ist, som till dessas författare stod i ett ri-, uitetsförhållande, måhända icke skulle be-! sma dem med nog opartiskhet, utan begag-y r fastmer äfven denna omständighet till ned-V ttande af A. B:s förläggare. t Hela verlden, med undantag af Posttidnin-c n,. lärer för öfrigt inse, att det ganska välli er sig göra att begagna en kunskapsrik manb h frejdad författare såsom medarbetare i en!b ning, särdeles när det sker med den om-llc lgamah ad sana KYL I AMI Ia sg oo Åd