Aftonbladet – 29 juli 1851, sida 2

hn — I verksam del. Då direktionen, efter all anledning, fattat slsitt beslut vid första intrycket, dels af frukItan för det utgrenade lånesystem, som bland den studerande ungdomen gjort sig gällande, ,Idels af förtrytelse öfver de orimligt nog väckta ersättningsanspråken, så bör man kunna hoppas, att den vid sikens närmare öfvervägande ändrar den från lera håll öfverklagade åtgärden. — Den svenska tidningen Tiden lefver som bekant på de smulo, som falla från reaktionens Trike mans bord i andra länder. Särdeles söIker den sina godbitar i den engelska tidninIgen Times, och den har nyligen förebrått oss ett falsarium i vårt sätt att citera nämnde tidIning, i afseende hvarpå vi i ett af våra sednaste nummer sökt efter förmåga rättfärdiga oss. Tiden kan ej förlåta oss att vi citerat delvis; men den brukar sjelf denna konst såJsom ett professorligt monopolium; hvad som Jicke passar för dess syften undertryckes. Och sådant finnes till öfverflöd i Tidens utländska källor. Tiden är gourmand nog för att ur den konservativa pressens alster endast suga reaktionens subtilaste honung. För några dagar sedan, under det vi ögnade på ett nummer af Times, träffade vi en artikel som kan rekommenderas till Tidens begrundande. Den angår faran af den irländska emigrationen; den visar att den brittiska konservatismen aldrig sofver så hårdt, att den står yrvaken vid en pötslig larmsignal. Medan Ihos oss tänkande menniskor börja undra Ihvart det skall taza vägen i längden, om genom vårt upplysia presterskaps fortfarande kärlek för samvetstvånget de norrländska provinserna i fortgående skala skola beröfvas sina redbaraste invånare, — medan man här hemma skryter af att demokratiens hydra är aväst öfver allt utom våra gränser; kan det vara intressant att höra hvad Times har att säga. Den visar att emigrationen står i direkt förhållande till paupeiismen, att den ökar sig med oerhörd hastighet, att Irland inom få år löper fara att förlom hela sin arbetande befolkning. Exemplå skall efter hand smitta Englands arbetare; hvad skall följden blifva? Det är intressant att se huru Times resonnerar, och Tiden skall säkert hålla oss räkning för det vi meddela sednare delen af denna artikel; den lyder sålunda: En hel hop kan alltid sägas för status quo, och det är den säkraste vägen att ej profetera några betydande förändringar. Men de som intet nytt vänta sig blifva stundom sorgligt bedragna. För tio år sedan skulle man hafva utskrattat den som vågat förutsäga, att potatisens felslående inom denna tid skulle nedtryckt Irlands folkmängd till mindre än den var för 30 år sedan, och sända öfver en million af dess bebyggare öfver Atlantiska hafvet. För mindre än tio år tillbaka erinra vi oss hafva hört försikras, att intet kunde någonsin förmå en irlindare attinträda i ett fattighus (workhouse) eller anmäla sig till erhållande af offentligt understöd. Likväl äro facta stundom mera paradoxa än öfvertygelser, och vi befinna oss nu i fullt sammanflöde af några af de betydellsefullaste facta, med hvilka historien gör oss bekanta. Vi kunna derföre tillåta oss en fråga, som för 10 år sedan skulle hafva låtit löjlig. I hvad grad skall Irland öfvergifva Irland och England följa dess exempel? Det är åtminstone en fråga som fordrar att högst allvarligt betänkas. En fjerdedel af Irlands almoge är redan på andra sidan af oceanen, och denna fjerdedel representerar den långt största proportionen af ungdom, styrka, energi och konstfärdighet. Hvad som är borta retar; det qvarlemnade väcker afsmak. Under det amerikanerna hafva emottagit ett större antalän de någonsin ansågo möjligt att emottaga hafva deras egna utvägar och företagsambt växt i en ännu förundransvärdare proporion. Detta årtionde, så underbart i ett undebart folks historia, har varit likaså fruktbart på nya territorier, nya stater, nya städer, jornvägar, kanaler, manufakturer och grufvor, som det varit välsignadt med tillväxt i befolkningen. Om än arbetarne iro många, är skörden ännu stor. Är det roligt att denna utsigt skulle förlora sitt benag i den irländska arbetarens ögon? De veta vad de skola finna i Förenta Staterna — hvar innes det hem som kan qvarhålla dem? De äggas och bistås af dem som gått före. Det är ingen anledning att tro att denna utvandring skulle minskas. Borgerligt krig melan unionens stater, eller en fruktansvärd epilemi, kunde möjligen hämma den men blott för en liten tid. På det hela anse vi sikrast utt räkna på att Irland allt vidare depopuleras ör att med sin folkmängd rikta Unionsstaterna. Men hvarföre skulle ej Irlands folkmängd få redgå till — låt vara — 4 celler 5 millioner? Skulle detta komma till stånd skall och måite det medföra stora förändringar i den poitiska och sociala ställningen, icke blott i Irand, utan äfven i England. Det måste beydligt stegra priset på arbetet och arbetarens nseende på dessa öar. Under en hel generaon har menniskan i detta land varit en sak tan allt värde, och populationen en olägenet, som borde undanrödjas ). Dethar knappt ) Att man äfven hos oss betraktar saken så, synes deraf att en smutsig bok under titel Ingen öfverbefolkning mer, en fingervisning för lasten att gäcka naturens heligaste lagar, nyligen utkommit i bokhandeln på hr npotarien Ågrens förlag. Man har sagt oss att tämligen förnäma personer varit intresserade för detta skändliga företag. Det är också naturligt att man uppmuntrar den cyniska litteraturen; ty ingenting afleder bättre uppmärksamheten frän de allmänna arnvaläranhatarna je SN