Aftonbladet – 28 juli 1851, sida 3

från det nedblodade brefvet. Min Gud! min Gud! utan denna oväntade händelse skulle ni. nu snart hatva erhålit det. Hvar är ni? hvar är ni? hvem skall siga mig hvar ni är? Ack! se nu kommer klostrets likure, som jag efterskickaat. Tjugusjunde brefvet. EL 1. Doktorn är en god och förträflig man; han: har förslått att en dufvas lif kan, under vissa hemlighetsfulla förhållanden i lifvet, vara lika dyrbart som en konungs. Han har förstått det, då han såg min förtviflan, då han såg det blodiga brefvet. Såret har i och för sig sjelft ingenting att betyda, om tre dagar kan det vara läkt, om man afklipper vingen på henne. Men jag satte mig deremot; jag föll på knä för doktorn, och sade: — Vid denna vinge, som ni vill afklippa är mitt lif fästadt. Hon måste flyga! hon måste flyga! I så fall, svarade han mig, är det svårare, och jag kan icke svara för utgången, men jag skal åtminstone göra hvad jag kan. Likväl kan hon icke komma att flyga förrän om fjorton dagar eller tre veckor. . Må så vara, fjorton dagar eller tre veckor: blott hon flyger!s blott hon fisger!, Ni förstår, min vän, att hela mitt hopp beor på detta. Man har fastbundit vingen vid kroppen, det tyckes som hon förstod detta, stsckars liten; hon gör ingen rörelse, hon blott ser på mig or så ordnat att hon utan svårighet 1 . o hj 1 bd ilben ken räcka både sädeskorn och lvation. För öhigt har hon min hand hvarur hon kan bemta sin föda.