Aftonbladet – 24 juli 1851, sida 2

-jningens Jerusalem och dess Salomons-tempel kristallpalatset, bör icke heller glädjen oc Itrefnaden sakna sin plats i laget. Redan för UIsta aftonen på resan till Götheborg med ång. båten Telford, der större delen afnorra Sveri. ges Londonsfarare var församlad, var jag vittne (till scener af särdeles humoristisk art. Ni Itaket till salongen, sent på aftonen, var fullsatt med kojer till sofplatser, och alla de särskilda för hvarandra okända representanterna intagit sina platser, börjades ett samtal, som jag skulle önska att kunna ordagrannt återsilva. Jag satt en tyst åhörare i salongen. Jag har på kongl. operan under ett par timmar ofta haft mindre roligt. Tal och svar, infall och utfall, i den godmodigaste och gladaste stil, goda ordlekar och gedigna qvickheter strömmade i en jemn flod; personligheer kunde ej komma i fråga, då ännu hvarken namn eller personer voro kända. Den Stockholmska dialekten tycktes mig dock vara öfvervigande i det mest lekande. Liksom Berlinaren, gör Stockholmaren ofta med skäl anspråk på att vara qvick. Jag har bland stora societeter i förnäma salonger hört konversationer, som hvarken i renhet eller qvickhet kunnat mäta sig med dessa handtverkares. Jag vågar försäkra att det finaste frökenöra skulle öppet kunnat glädja sig deråt. Här ett prof ibland många som falla mig i minnet. Helt nära, öfver mitt gömställe, voro pla;erade bredvid hvarandra i sina kojer 3:ne språksamma herrar, hvilka jag vill kalla Natt;ssan, Skinnrocken och Den okände. Nattnössan sätter sig upp och börjar bläddra i n aflång bok. j 1 Å C t g