Aftonbladet – 24 juli 1851, sida 2

ett förslag afgifvits, att presidenten måtte uppdragas att i skrifvelse till polismyndigheten i n Christiania underrätta densamma, att den hada a alt vända sig till presidentskapet, då fråga var er att höra någon Storthings-ledamot. ot AT diskussionen tyckes som flera ledamöter Iansett polisåtgirden haft till afsigt att göra de , liberalare bland dem misstänkte; och som ani talet af kallade vore betydligt, framställdes nt. Oo. Mm. den åsigten, att omm dylika kallelser rkunde ske till ledamöterna enskildt, skulle ; Storthingets sammankomster kzunna göras ofullItaliga, m. m. Saken upptogss till behandling . vid nästa sammankomst. t) I Morgenbladets för den 21 den. läses en artikel, som innefattar svårm klagomål öfver de förenade rikenas gemensamma diplomati och konsulatviäsende. Vi torde återkomma till denna sak, då utrymmet, för de nu påt gående vigtiga riksdagsförhandlingarne m. m., i kan dertill disponeras. sa 1 w Riksdagen Plenum den 23 Juli, e. m. s BORGARESTÅNDET afgjorde Fkonomiutskottets a utlätande n:o 118 om förändring af mått, mål och vigt samt mynt. Hr Berger hade tett längt anförande om decimalsystemet, som i de flestta europeiska stater blifvit antaget och befunnits vara högst ändamäålsen! ligt. Talaren yrkade återremiss af det afstyrkande ; utlätandet. Hr Wedberg instämde med hr Berger. Hr Palander anförde bland annat, att i Finland de, cimalsystemet införts, utan att nägra olägenheter för allmogen deraf förmärkts. Man borde begynna med i decimalräkning i mynt, för att vänja folket vid det nya systemet. Hr Berg instämde. Hr Brinck ansäg, att det enda man nu i anseende till den längt fram, skridna riksdagen kunde göra vore, att hos Konungen anhälla, det han vid nästa riksdag mätte framlägga ett vetenskapligt utarbetadt system för mynt, mätt, mäl och vigt. Hr Simdler instime med hrr Berger och Brinck. Hr Muren ansåg, attman kunde börja med mätt och vigt, liksom man nu begagnar på vissa t håll daler, mark och öre o. s. v. wuan olägenhet. I . början kunde det ske af dem som så önskade, dä det sedan snart skulle allmännt antagas. Hr Hesselgreh ville skrifvelse till Konungen om förslags framlägIgande samt att undervisning om decimalsystemet komme att meddelas i folkskolorna. Hrr Bergman och Gustafsson yttrade sig äfven i ämnet och hr Norin anmärkte emot Bankooch Ekonomiutskotten deröre, att de ej uppgjort något förslag. Häröfyerlemnade hrr Palander och Rinman förklaringar, hufvudsakligen afseende det sätt, hvarpå förslag i samma ämne förut blifvit mottagne. Utlåtundet återremitte,rades enstämmigt. N:o 119 bifölls; likaså Lagutskottets betänkanden n:ris 34 och 35; på det sednare, Jinnehällande lagförklaring angåend: rätta orten för lysning till äktenskap, yrkade hr Irodin, med åbe-ropande af hr Carlesons reservation, afsläg, hvaremot jhrr Halling och Rudling talade för bifall, som följde med 25 ja mot 15 nej. För öfrigt afgjordes Statsutskottets utlåtanden n:ris 230 —254. De biföllos alla med undantag af n:ris 239,250—252, som lades till handlingarne, samt n:o 254, som återremitterades. I fråga om byggnadslån till Lidköping, tillstyrkt till ett belopp af 13,333!,, rdr, yrkade hr Wetterberg, att summan mätte ökas till 26,6667, rår, som dock afslogs med 19 röster mot 18. Vid n:o 245, angående af hr Halling väckt motion om förändring dels i 1827 års resereglemente, dels i ätskilliga anslag till reseoch traktamentspenningar, anmärkte motionären, att denna frågas behandling bäst visade riksdagstaktiken,hvari genom man framlockat 3:ne stånd, att under hifvudtitlarne antaga en tabell, hvarigenom denna mation blifvit tillintetgjord och staten sålunda kommi; i mistning af en besparing af 100,000 rdr, hvarföre man så mycket hellre kunde päräkna de 3 ständens medverkan som dessa ej resa på statens bekositnad. Hr Petrö förklarade, att det varit önskligt om ifrågavarande besparing hade kunnat ästadkommas, men betviflade en lyckligare utgång, äfven om frågan tidigare blifvit behandlad. Ifrägavarande summa vore också ringa i jemförelse med de som man utan betänklighet anslär till 4:de hufvudtiteln. Hr Winge talade äfven för ofvannämnde besparing. Angående den föreslagna jernväger mellan städerna Gefle och Fahlun yttrade sig: Hr Grape: Statsutskottet har fumit denna fräga sakna utredning och derföre icke kuma i sitt närvaraude skick blifva föremäl för statens deltagande. Detta omdöme, yttrade talaren, jäfvas dock af kommitterades till Kongl. Maj:t ingifna skrift och af styrelsens för vägoch vattenbyggnader ampla förord. Falaren erinrade om de rika naturalstren, som Dalarne bär i sitt sköte, utan att nu kunna tillgodogöras, och om det obeständ, som träffar en betydlig del jernverksegare i denna provins. Yrkade återremiss. Hr Ilalling: Bland alla frågor om statsbidrag har jag, anförde talaren, aldrig funnit nägon i högre grad än den förevarande, förtjent att understödjas. Jag beklagar, sade talaren, den utgång saken fått hos Statsutskottet. Hade den tidigare inlommit, tillade han, skulle opinionen mähända hunnit allmänt stadga. sig till fördel för kommitterades lofväda företag. Biföll återremiss. Hr Sundler egnade högsta loford åt ifrågavarande plan. Den är, yttrade talaren, mycket väl u redd. 3eräkningarne äro der gjorda med en omsorg, som näste göra den framlagda planen tillförlitlig. Han örklarade, att kommitterades begärar vore på det vögsta förtjent af bifall och yrkade firdenskull äteremiss. Hr Falhem hade inom Statsutskottet sökt visa till wilken oerhörd grad Dalarne är nedtyckt af skatter, ärdeles af den till en förvånande höj. uppdrifna roeringen. Då staten, sade talaren, pålagt en torftig uandsort en så ytterligt hög beskattning, har också taten en så mycket högre pligt att bereda möjlighet ör denna landsort att bära dessa härda onera. Detta ker lämpligast, trodde talaren, derigenom, attstaten efrämjar utvecklingen af Dalarnes slimrande indutriella lif. Talaren begärde äterremis. Hr Palander höll ett ganska varmt föredrag till örmån för förslaget. Han skildrade större både llmänna och enskilda fördelar, som de projekterade ernbanan skulle medföra, och biföll ätsrremiss. Hr Petrö uppläste ett Statsutskottets protokolls-utrag, innefattande hans anförande i ämnet. Dermte uppläste han en af honom redan vid 1840 ärs ksmöte väckt motion rörande åtgärders vidtagande r Dalarnes kommunikationer och i öfrigt för denna tryckta landsorts hjelp. Utur denna synpunkt, yttde hr Petrå, hafva kommitterade handlat och utur nsamma visar sig, att det är ett Regringens ålignde, som kommitterade fullgjort, medelst den af igra enskilda medborgare dyrt bekostide undersökpgen rörande Gefle-Fahlu-jernbanan. Hr Petre uppste, att man inom Statsutskottet icke ansett andra rnbanor böra ifrägakomma, än de, som efter fögående undersökning kunde anses blifwa strategiskt ttiga. Hr Wedberg förordade bifall till kommitterades ansning och ansäg att det vore orätt handladt af sta1, att skjuta ifrån sig en för det allmänna ag ar ttig sak, för hvilken tillförlitliga personer lt sis petsen. Yrkade återremiss. ? Hr Schwan hade med nöje funnit. -ält de för den ägavarande jernbanan gjorda kalkvle.. öfver den onolika trafiken icke äro öfverdåfns,, Jag ville rare, yttrade hr Schwan, ans utmärk c 3 dera utmärka nog vcken modesti, ty för honom vore pätagligt, attröEE es nurremreresesarsteRa S kd