Aftonbladet – 24 juli 1851, sida 1

De i dag ankomna tidningar gå från Berlin, Stettin och Köln till den 19, från Hamburg till den 18, från Brissel till den 17 och från Paris till den 16 dennes. FRANKRIKE. Diskussionen om grundlagen fortsattes dem 16 dennes med samma lugn som föruit men den 17 och 18 började debatten blifv-a mera stormig. Redan den 15 hade ala vaktposter blifvit fördubblade och befälen derröfver till största delen uppdragne åt genaeralstabsofficerare. : Nationalförsamlingens session den 16 började dermed att regeringskandidaten Pepin Lehalleurs val till folkrepresentant i Scine-c tMarne departementet godkändes. Referenten beklagade endast, att en af voteringssedlarne innehållit följande anonyma hotelse: pUsla aristokrater! Ar 1852 skola vi hänga och lefvande brinna eder alla!, : Det har en reaktionär skrifvit! ropade då en röst från venstra sidan och Antony Thouret tog tillfället i akt för att i republikanerns namn protestera emot all ansvarighet för ctt så skändligt yttrande. Derefter fortsattes debatten om revisionsfrågan. Michel (de Bourges), som börjat tala red:an dagen förut, den 15, ingick först i en ytter ligare utveckling af sitt anförande. : I Menskligheten,, yttrade han blarå annat sträfvar oupphörligen efter jemvulikhet, utan att någonsin kunna fullkomligt uppnå detta mål. Af gammalt finnes en strid mellan rikedom och fattigdom, mellan kapital och arbete. ,Hvar är freden? I begges försoning, gunom billig jemkning och biläggning. Monarkierna hafva alltid ställt sig på kapitalets sidas under restaurationen, likasom under Juli-monarkien har endast kapitalet, representeradt af census, gjort lagar; det var den verkliga orsaken till dess undergång. Kapital och ::bete måste begge deltaga i bemedlingen. fudast derigenom kan den likhet, som är un menskliga utvecklingens lag, åstadkommas Den allmänna rösträtten, som sifver Ika plats åt arbetaren och kapitalisten, d. v. a. republiken, är rätta vägen till ett sådant mil och derföre är den eviga. Palaren frågar derefter, om denna republik har något att frukta af utlandet. Han besvarar sjelf frågan med följande utrop: Ett tvifvel härom kan icke ens uppstår cr fransk nationalförsamling!, Under venstra sidans bifallsrop lemnade t.:Haren tribunen med följande ord: Monarkierna döda, emedan de icke tio Isanningen; republiken förlåter, emedan dem tr rättvisan I Efter ett längre afbrott fick legitimistchef.n Berryer ordet och talade först om sina vänners förhållande till revisionsfrågan, yttrande Ibland annat: tl MVi erkänna alla, att Frankrikes lagstiftande församling icke har rätt att utstaka de förän.dringar i Frankrikes politiska institutioner, soma det åligger en konstituerande församling att vidtaga. Vi hafva derföre icke heller väckt någon motion om revision. Men då frågan härom väcktes från annat håll, så ansågo vi för en pligt att icke tiga, djupt öfvertygade om grundlagens brister och orubbligt tillgifna motsatta grundsatser. Icke för att följa vår önskan och våra äsigter om den bästa framtid för Frankrike, uten i betraktande af de faror som hota Frankril e Ihafva vi beslutat oss att taga till ordet. n) Han målade derefter den fara, som hotace LI derigenom att de båda statsmakterna skule på en gång störtas. En revision af grmdle7 gen ansåg han dessutom i alla händelservara 1 nödig. Beträffande den bästa regerings:orra blför Frankrike, så kunde han ej förorda repabliken, 1 hvilken han endast såg terrorism, attentater, juniuppror 0. s. Vv. I I I I