Aftonbladet – 24 juli 1851, sida 1

ösa Götheborg, som i sina nya byggnader tydligen visar alt det icke vet huru det skall använda sina penningar, såg jag under söndag på öppna, allmänna promenader uslingar förevisa stympade lemmar för att väcka medlidande hos de förbigående! Låt gerna den resande betala en bestimd afgift till de fattiga i den kommun, han passerar, då ej till-gäng finnes till deras underhåll, och han gör det med nöje, men befria honom ifrån nödvändigheten och obehaget att ge allmosor till personer, hvilkas verkliga behof han ej kan känna, och tvinga honom icke att genom sin gifmi.dhet underhålla och befordra det onda, alldenstund den erhålina penningen icke sillan förtires på närmaste krog och det numera är både af erfarenhet och theori fullt ådagalagdt att allt kontant understöd til en tiggare är ett stort filantropiskt misstag, ja så stort att det icke är att likna vid mindre än en kriäftskada på statskroppen. Efter dessa fattiga betraktelser återkommer jag till hufvudföremålet för mina iaktagelser: resan till verldsexpositionen 1 London mod ångfartyget Nordstjernan, devtill utrustadt på statens bekostnad, Ilvarje god historieskrifvare bör börja med sin egen historia. Min är dock ganska kort. Jag har erhållit Kongl. Maj:ts tillstånd att fritt få åtfölja expeditionen mot skyldighet ombesörja passagerarnes läkarevård under öfvorfarten och vistandet i London, men åtnjuter icke något arfvode eller annan förmån af det allmänna. Jag vil här med visa, att jag intet är lierad med expeditionens egentliga föremål och att jag således