Aftonbladet – 24 juli 1851, sida 1

grönska och i de lummiga trädens kronor slå! minnets näktergalar sina rörande toner. Wisby, staden af evig å!derdom, ligger edan långt bortom mig, och Stockholm, kunvastaden, staden af evig oro, är mitt mål, Vid ankomsten till en stor stad är ofta första intrycket af stor betydelse. Jag har i detta fall en allvarlig anmärkning att göra både mot Stockholm och Götheborg. När man anländer med ångfartyg, hinner man kaappt sätta sin fot på stranden, förr än man omringas ar en mängd personer ar båda könen, som med den största enträgenhet erbjuda en sin tjenst. En fattar tag i hattfodralet, enikäppen, en tredje i kofferten o. s. v. så att de ivke sällan komma i strid om att visa en sin tjenstaktighet. Dessutom äro de ödmjuka och höfliga och vilja knappt höra talas om betalning, Men så fort de fullgjort uppdraget att bära sakerna till värdshuset, förändras scenen, De fordra tredubbelt mot hvad som öfverenskommits, blilva sturska och poekande, håla oväsen och förfölja den resande med ovett och hot hvart han går. Jag måste i Stockholm i polisens närvaro köpa mig fri från deras oförskämdhet. I Göteborg var föga bättre. Ett dylikt emottagande ger ett ofördelaktigt begrepp om samhällsskicket. Till ett ordnadt samhälle hör att lden resande i utbyte mot sina penningar I erhåller beqvämlighet, billighet och trefnad, Toch till civilisationen hör att han bemötes med höflighet af både hög och låg. Ehuru det i allmänhet är ganska orätt att på ett helt samhälle kasta skuggan af några få individers oskick, så hänvisar dock detta allmänt öfver K