Aftonbladet – 24 juli 1851, sida 1

KORTEN — 0 Resa till vrldsexpesitionen i London med: ängfartyget Horästjeman, i Juli 1851, ar L. Andiee. i Jenny Lirds bekanta visa, jag vet ej hvar-! för jag sjunger, kan äfven passa till afskedssång för mången resande, då det bör heta! jag vet e hvarför jag reser. Sedan man 1 ärti-! onden önskat få resa utrikes och den önskade. stunden slutligen är kommen, gör man stal den frågan, hvarföre reser du? Att man reser för ett yrke, en vetenskap, att ful:göra ett erhållet uppdrag, helst då man har understöd af statsmedlen, är det vanliga. Men bärmed låter dock förena sig cttinre, ett allmännare högre syfte. När man som yngling första gångenbesöker främmande länder, vill man med yynglingens varma, entusiastiska tro på vetenskaapens och konstens stundliga höjning från oorubblig grund, lära dagens vishet, När man scom mogen man äter gör en utländsk resa, är maan redan filosof. Vanskligheten af! alla menskktliga företag, de mest civiliserade länders tomma och fafängliga lyx, deras inre sjuklighet i både ande och kropp, raed ett ord, deras lysamde elände ligger klart för ens blick, lik en illustrerad karta öfver Londons kristallpalats. Man reser då för att genom betraktande af allt detta förkofra sig i konsten att lefva lycklig, glad och nöjd utan konstlade behof, utan prul och lyx i den tysta och obemärkta dal, dit man snart återvänder och der varma ochEkära hjertan klappa för ens snara och lyckliga återkomst. Der bygger naturen hvarje vår sitt kristallpalats af solsken och RK en sön nd