Aftonbladet – 22 juli 1851, sida 2

HUTALAUMV MYSeppvbe I BONDESTÅNDET var hela aftonen sysselsatt med Ekonomiutskottets betänkande n:o 114, angående folkundervisningen i riket. Med 1:sta punkten deraf, tillstyrkande inskränkning i skollärareseminariernas anItal, tycktes obelätenheten vara allmän. Tobias Lind lät uppläsa prosten Söderbergs reservation och grunIdade derpäå sitt afslag; Bergström frän Kopparbergs län fruktade att seminarierna kunde bli alltför få och Jatt afstånden dem emellan eller från andra orter Iskulle hindra yåglingarne att resa dit. Pehr Hansson från Wermland gick ej in. på utskottets skäl för inIskränkningen, — det att de studerande ynglingarnes antal blefve större än folkskolorna sedan kunde emplojera. Han fann den bildning de fått vara nyttig doch god äfven om -de mäste återvända till jordbruket eller ingå i andra yrken; — Ola Månsson päminde blott. att ständerna tedan i anledning af Statsutskottets utlåtande n:o 166 anslagit medel till seminariernas underhåll och förklårat tiden ännu ej vara inne för någon indragning, hvarom dock framdeles må tillses. Han ansåg tvenne skrifvelser i samma ämne Jobehöfliga. — Emot utskottets förslag talade. vidare David Andersson, Pehr Bengtsson, Pehr Nilsson; I Svartling, Anders Eriksson m. fl. och punkten afslogs: Om 2:dra punkten, rörande förhöjning i: fordringarne för inträde i:seminarierne, . voro: meningarne mer, delade... David Andersson fann pastorernes: förIT mimderskap blifva alltför stort, om ynglingarne för vinnande af inträde i semiharierne skulle nödgas meähafva deras betyg -omerforderlig förmäga. Det är denna: förmäga som skall inhemtas i: samitariet, och kunskapsmättet för inträdet dit är lagom sädant det är; —— Svartling hyste samma åsigter och hade i synnerhet fästat sin -ippmärksamhet -vid den i högsta mätto otillbörligas fordringen att ynglingen skall skrifvaen -god-handstil; -— nägot -som -kanske-icke sjelfva föreståndaren kan: Äfven Östmanröch Tobias Find talade för åfslag, men Ola Månssoiv farir detta bökHandlingssätt underligt. Han frågade hvarföre man egentligen förkastade intygen om ynglingens sedlighet och moral? eller om hans anlag? — ty utan anlag blir han aldrig duglig. Och kan ej denne yngling vid anstäldt Törkör redogöra för ett genomläst stycke; har han ej rägon kännedom om kätechesen; skrifning och quatuor species i räkning, då fär han ock komma fögå längt inom seminariet. : Men ett faktum är, att mänga komma till seminarierha utan T kännedom i.de första elementerna och hinna ej derstädes förvärfva annat än högst klena lärarekunskaIper,särdeles: i den-svenska grammatikan; och allt detta få de umgälla; :som nödgas lemmnä sina barn Junder dylikas: handledning. -Han 7biföll :detförebeftänkandet i denna del och understöddes af Bergström; Å Dahl; Erik Mänsson frän Blekinge :och Johannes Nilsson från Skäne m. fl. : i Nils Jeppsson och Pehr Nilsson frän Skäne talade Tafven för behofvet af ökade kunskaper bland folkskoTlelärarhe; Nils Persson frän Södermånland tvertom, äfvensom Odin från Gottland, hvilken, med de shögas dkunskapsmätt som nu föreslås, trodde det blifva ganÅska lätt att kuggas hvar och en yngling som söker inträde vid seminarium. i Strindlund skulle ej satt sig emot om fräga varit att fordra stora kunskaper vid utgåendet från läroanstalten; men han trodde knappt att t. ex. nägon -behöfver bevisa på förhand att han duger till prest, utan han får gå i skolan, erhäller möjligen anlag I derstädes och blir prest — eller erhäller inga anlag, men blir ändå prest; och mänga dansmästare till pojkar bli slutligen bra karlar och ofta stora män i stäten. Och angäende Per Nilssons yttrande att skollärarne i Skäne ofta knappt kunna stafva, trodde han att sådant komme att försvinna nu sedan folkskoHorna kommit i gång.. David Andersson förmodade latt skäningarne ville ha in studenter till folkskolelärare, men dä mäste man ock ge dem större aflöning, Ity stora kunskaper fordra stor belöning. Ola Månsson bad att man ej med löje mätte behandla en så vigtig fråga, och ätog sig att på stäende fot vederlägga StrindInnds skäl. Finnes det icke föreskrifvet ett visst kunskapsmätt för inträdet i hvarje offentlig skola? och mäste icke ynglingen aflägga studentexamen, innan han vinnner inträde vid akademien? Men vid folkskolörna fordras större kunskapsmätt för ett barns utskrifning derifräån, än för dens inträde som der vill bli lärare. För öfrigt borde man ock medge att de som äga kunskaper må i främsta rummet få bedömma de erforderliga kunskapsmätten hos andra. Uhr var af samma åsigt. Ock sjelfva frågan om anTlagen, hvilken man sökt förlöjliga, var just den som han ansäg vigtigast, — ej anlaget att fatta lärdom, utan lynnet, tälamodet, hofsamheten, och utan dessa Å borde ingen hvarken bli prest eller barnlärare. Strindlund förklarade sig aldrig häfva yttrat nägot som Ola TMänsson behöft besvara, men, han ansäg ännu obilligt att man skall nödgas ädagalägga en viss skickflighet innan man börjat lära. För afslag talade vidare Matts Persson, Tobias Lind, Medin och Pehr T Hansson, som ansägo tillräckligt för inträde iseminaJrium, det att-ynglingen ej är rvanfrejdad.r Petter! Claösson talade för bifall, men punkten: afslogs, och skånes representanter m. fl. reserverade sig... ; Om 6:te punkten, rörande ordningen för tillsättning Jaf folkskolelärare debatterades en godstund:, och PJåterremiss följde, med begäran att föreläsningsprof enÅdast mä fordras af de-tre som blifvit uppförda ä förIslaget. 2 oc Å Öfrige punkter -biföllos. a . (Införes på begäran.) NA Beriktigande. . j. Uti Aftonbladet för. den 18 dennes förekommer, vid referatet-om Bondeständets: förhandlingar i anledning af-Stats--och Ekonomiutskottens: betänkande: till förändrad organisation af landtförsvaret, säsem hörande till egenheterna af öfverläggningarne, att, ehuru jag var den förste som upptog hr Stjernsvärds motion säsom min egen, jag ra talade mot densamma. Att förhälländet icke är sädant upplyses bäst af ståndets för ofvantärmnde dag redan justerade protokoll, till hvilket jag hänvisar. Detta protokoll, som mäste ega vitsord, visar att jag endast förenat mig med de ståndets ledamöter, som under diskussionen förordat en underdänig skrifvelse till Kongl. Maj:t, i ländamäl att få frågan af sakkunnige män granskad, och på det en Kongl. Maj:ts nådiga proposition: i ämnet kunde vid nästa riksdag blifva afgifven. Dessutom och ehuru hr-Stjernsvärds. motion, innan den till utskottet remitterades, upptogs säsom min egen, finner jag mig derigenom icke vara förhindrad att sä vidt i min förrmäga stär granska hvad sedermera i ämnet blifvit ätgjordt; ty motionen upptogs icke af mig af ändan örsak, än att få den vigtiga frågan jemväl från Bondeständet remitterad. Icke bör jag väl sålunda derföre anses hafva iklädt mig skyldigheten att blindt gilla hvad motionen innehäller, synherligast som utskötten visat densamma vara liksom andra menskliga verk med ätskilliga fel behäftad, Det är af dessa skäl, jag tror mig vid denna frägas behandling hafva min riksdagsmannapligt likmätigt förfarit, och utbeder mig att dessa rader få plats i Aftonbladet, derifrån de anmärkta egenheterna utkommit. Stockholm den 21 Juli 1851. Joh. Jac. Rutberg. me—— : Posttidningen och Hofhållnings-anslagen. I tisdags åter ett Bihang, ett lika kostbart som kostligt bihang till den officielle., angående första Hufvudtiteln, Läsaren torde minnas, att ett dylikt bihang bekostades och utsändes nyss före hofhållnings-anslagens afgörande hos riksstånden; det var ett slags frestare, ämnad att förehålla de i våra statsoch