Aftonbladet – 19 juli 1851, sida 3

lande till evigheten, hvad ett ögonblick är till ett århundrade. Vi lefva ett ögonblick på jorden, men en evighet hos Gud. I öfrigt; hör mig, min trolofvade i denna och i en annan verld: den makt som binder, har äfven rätt att upplösa; det är Gud som velat detta, att förtviflan ej måtte finna ingång hos-ett hjerta, bedraget såsom ert. Uran VIII är påfve, er familj har mäktiga förbindelser i Italien. Förskaffa er frikallelse från edra löften. Kom sedan, Isabella, och säg mig: Jag är fris... och då, då... o! jag vågar icke tänka på denna englarnas sällhet, denna utan förebråelse oss beskärda lycksalighet! Tjuguandra brefvet. Kl; 2 eftermidd. Nå väl! ja, ni har rätt, ingenting bör störa vår lycka. I vårt bjerta får icke finnas hvarken fruktan eller förebråelse, vår dystra och stormiga himmel måste lemna rum för en fromlirt molnfri, af stjernor lysande himmel. Ja, den till hvilken jag skall vända mig, måste höra mig; så obeveklig han också är, skall han hafvå medlidande med mig. Jag begär af er tre månader för att blifva fri, och om, inom dessa-tre månader, vår dufyva icke bringat er den påfliga förordning, som löser mig från mitt klosterlöfte, då är orsaken den, att vi endast kunna hoppas på himmelen. Egna er då åt Gud, liksom jag gör det, med oupplösliga band. Ack, bunden som jag är, hvad det skulle göra mig svartsjuk att veta er ännu vara fri! ; I morgon reser jag. sm i Tjugutredje brefvet. rad Kl. half 5 eftemnidd. Res, och mi Gud vara med er! (Forts, följer.)