Aftonbladet – 19 juli 1851, sida 2

sak att utkomma från klostret; jag var nemligen bevakad, emedan man fruktade att jag skulle blifva sedd och igenkänd. Jag talade således icke om att lemna klostret, utan att lemna Frankrike. Detta förslag var det aldra angenämaste jag kunde göra den goda abedissan. Det blef beslutadt att man borde för ändamålet öfverenskomma med någon fiskare att jag skulle afresa till Narbonne, samt der inskeppa mig. Från klostret till Narbonne skulle jag färdas i prestdrägt samt med abedissans hästar och vagn. Föröfrigt vär hela verlden så öfvertygad om min död, att det icke var troligt att jag skulle blifva igenkänd i en trakt der jag färdades för första gången. , Den goda abedissan lemnade sin kassa till min disposition, men Jag tackade henne, jag hade på mig, då jag blef sårad, omkring två hundra louisdorer, hvilka man funnit i min börs, och dessutom omkring tiotusen liver, ringar, spännen och diamanter. Ni var rik, hvad behöfde jag vara det! Mot början af Januari lemnade jag klostret med den Nfligaste erkänsla för den gästfrihet jag der åtnjutit; ack! jag visste icke att denna gästfrihet skulle blifva mig så dyr. Jag hade 28 mil till: Narbonne, men jag kände mig ännu så svag, att vi endast kunde företaga små -.dagsresor. För öfrigt öfverdref jag kanske något mycket min svaghet, på det man dess mindre skulle misstänka mig. Den första dagen togo vi nattqvarter i Villepinte, den andra i Barbeira, och den tredje i Narbonne, . 5 Följande dagen skulle jag, enligt med en fiskare träffad öfverenskommelse, föras till Marseille, Det föregafs att jag var en af bröstsjukdom lidande prest, hvilken man, för vinnandet af en blidare luft, tillstyrkt mågon tids vistande i Hyeres eller Nizza. (