Aftonbladet – 19 juli 1851, sida 2

Jag hvilade öfver en dag i Narbonne, och afreste följande dagen. En gynsam vind förde mig fyratioåtta timmar sednare till Marseille. Der betalade jag båtkarlarne, återskickade abedissans begge tjenare hvilka åtföljt mig, och var nu åter fullkomligt fri. Genast träffade jag öfverenskommelse om erhållandet af en vagn, som skulle föra mig till Avignon, hvarifrån jag sedan ärnade öfver Rhonefloden begifva mig till Valencia. Emedan mitt utseende af riddare kunde förråda mig, lät jag göra mig en uniform af samma snitt som den officerarna vid kardinalens gardesregemente bära. I denna uniform var jag säker att icke blifva oroad. Jag reste från Marseille, och ankom till Avignon efter trenne dagar. I Avignon, der vinden blåste från hafvet, och seglingen följaktligen var gynsam, inskeppade jag mig på Rhone, der, såsom fallet vanligen är då vinden är knapp, vistundom nödsakades att, med tillbjelp af ett vid båten fästadt kabeltåg, låta draga oss af hästar. Fjerran-från, och redan i dagningen, upptäckte jag ert slott. Det var der ni var, der ni väntade mig, eller der jag — om hvad man sagt mig var sant, nemligen att er far fört er till Paris — åtminstone skulle erhålla underrättelse om er. Jag ville låta sätta mig i land, denna båt gick så långsamt! — olyckligtvis var jag ännu för svag dertill. O! om jag kommit en timma förut! om jag fatt återse er! Men det skulle icke så vara, vi voro dömda till olyckan .. Jag kunde icke längre ge mig ro i båten; en half mil från Valencia steg jag i land. Ännu kunde jag icke gå fort, men gick likväl vida fortare än båten framskred. I öfrigt hade hoppet att återse er återgifvit mig nästan alla mina krafter, Jag hade re