Aftonbladet – 18 juli 1851, sida 2

mot södern som endemisk sjukdom, dock endast på ne vid Ängeimanelfvelns utlopp belägna etablissenenter; Loo sägverk och Nylands lastageplats, på wilka ställen den sedan urminnes tider hvarje vär errskar endemiskt, utan att sprida sig i öfrigt i rovinsen: dessa ställen äro omgifna af stora sumpnarker. . 20 rad., rörande Jemtland och Herjeädalen; bör ara: frossan är der okänd, likaledes skarlakansfeber ch äfver under sednare tid koppor. 414 rad., angående Helsingland: Spetälskan är der j sjnt utefter Ljusnans floddal, hvilken den föler ända upp emot gränsen af Herjeädalen. 690 rad.: Kring Siljans stränder, särdeles i de byar wilka ligga lägt eller i djupa dalsträckningar herrkar endemiskt rödsot, regelbundet äterkommande warje är under Augusti och September månader, huruväl ena äret häftigare ön ett annat: den är mest ödande bland barn, och vissa är har dödligheten vait förskräckande, så att t. ex. 1839 begrafdes på en tyrkogärd i denna trakt en söndag 100 lik. Detta ir det enda ställe i Sverige der denna sjukdom är ndemisk, Om radesygen i Bohts län: Orsaken till denna jukdom är oviss; den torde dock kunna sökas i kustslimatets beskaftenhet och folkets nästan uteslutande öda af fisk, oftast saltad och ej sällan ruttnad i vögre eller lägre grad. i Om ögonsjukan i Östergöthland, tillägges: att sjuklomen nu synes på väg att utdö. Om vatten 1 hjernan samt inflammation i luftröens förgreningar i eh viss trakt af Blekinge; tillägses: Utom den så kallade Asarum-dalen, livilket bil las äF Mie-ä; och hvilken der bildar en kägelformig utvidgning från 100 famnar till en mils bredd, vid nafvet under en längd af en mil, förekomma dessa jukdomar ej. Om orsaken till skrofler i Skäne: Denna orsak syes hufvudsakligast ligga i sättet att uppföda barnen ned tuggor af potates och surt bröd, ej sällan dopade i bränvin, i förening med på mänga ställen hos le fattigare herrskande osnygghet, så att exempel anföras på trakter der mödrarna hafva sädan ovilja emot utt bada barnen, att detta ofta ej alls sker under de första lefnadsären. Om flussfebrar i Marstrand, bör heta: Deremot äerkomma flussfebrar i början af November och her. skar till April hvarje är. Angående Gottland: att nervfebrar kunna sägas vara i byarna omkring de stora myrorna, efter sedan le blifvit skördade, under Aug. och Sept. mänade: endemiska. 128 rad. tillägges: att bleksoten angriper qvinnorna från 15:e till 25—30:e äret. Om samma sjukdom bör tilläggas : Blott i Smäland synes den ännu ej vara så allmänt förekomman. le, som på flera andra ställen är händelsen; sam vidare: uppträdandet af denna qvinnornas sjuklighe sammanfalla med ett annat anmärkningsvärdt förhäl. lande bland mankönet, nemligen att beväringsynglin garna enligt de statistiska beräkningarna, säledes en ligt ovederläggliga siffror, blifvit är efter är svagarc och kortare till växten, så kallade undermåliga. Detts häntyder, bedröfligt nog, på svenska nationens afta gande fysiska kraft. Orsaken härtill ligger för qvin. nan i åtskilliga förhållanden, såsom mera sysselsätt ning inom hus och mindre i fria luften nu emot förr bortbytandet af de varma hemmaväfda tygerna emoi tunnare fabriksväfnader, stillasittande i de fasta folkskolorna, missbruket af kafte (hvarpå som exempe kan anföras, att inom Jerfsö socken i Helsingland konsumeras ärligen 30,000 skålp. kaffe); men huf vudsakligast ligger svaghetens orsak uti arf från a bränvins missbruk försvagade föräldrar. Hos manner ligger ock den väsendtligaste orsaken uti just dettö arf och uti det tidiga bränvinsbruket, hvartill må läg. gas att mödrarna nästan öfver hela landet hafva de gräsliga bruket att gifva redan dibarnen bränvin. Ifrån dessa facta af bränvinsmissbrukets följder på generationen i sin helhet, ledde sig talaren till at betrakta svenska allmogens bränvinsbegär och dera följande bränvinsmissbruk, säsom cen för värtland en demisk sjukdom; han uttalade sin sorg öfver c. — — Redan vid 1747 ärs riksdag stridde partierna c — och den sekreta deputationen yttrade sig då til Ständerna såsom slutsats af sitt betänkande. Säle des synes att bränvinet ligger i ena vägskälen och ri ket (förmodligen rikets väl) i den andra,. Vic denna riksdag valdes den vägskäl i hvilken bränvine läg, och vi veta väl hvilken vägskäl alla följand riksdagar valt och ännu välia c. c.