Aftonbladet – 18 juli 1851, sida 2

lig summa mot det att afgifterna indrogos, då hvar och en i stället kunde hälla sig skadeslös för uppoffringen genom en lindrig a ä fartygen i egna hamnar. Vi torde kanhända äterkomma till denna artikel. — Fynd. Hemmansegaren Olof Eriksson i Ryd, Glömminge socken, har den 7 dennes, vid harfning, på sin äker funnit en spiralformig guldring af omkr. 3 lods vigt, hvilken han till konungens befallningshafvande öfverlemnat, för att kronan till inlösan hembjudas. Naturforskare-mötet. Det 2:dra allmänna mötet inträffade onsdagen den 16 Juli. Professor Hedenborg från Rhodus höll ett föredrag öfver de i Egypten fordom hemfödda djur, hvilka ännu lefva i det inre Afrika. Söder om EgypIten och kring Nilens ännu obekanta källor sträcka sig de ofantligt stora trakter, som i allmänhet benämnas Sudan, upp emot 14 grader nordlig bredd. Här lefde förr och till en del ännu en skara djurarter, hvilka den derstådes under den stränga regntiden herrskande osunda väderleken tvang att draga sig upp emot Norden in uti Nubien. Så ströfvade skaror af elefanter, hvaraf alltid en individ gick främst såsom anförare, mot högre belägna nejder utom det strida regnets regioner; dem följde på samma sätt I Gazeller och Antiloper samt Fåglar, bland hvilka i synnerhet en art ädragit sig märkvärdighet, nemligen fågeln Ibis, som ännu i dag tidtals finnes i talrika skockar i Nubien, medan den i Egypten nu lefvande jär en annan art (I. Falcinellus), hvilken för öfrigt örekommer ej allenast i det sydliga Europa, utan äfven till och med blifvit observerad i Sverige. Med den invandring, som enligt historiens vittnesbörd skett till Egypten från Ostindien öfver Meroö, följde äfven till en viss grad, enligt naturalhistoriens intyg, dessa länders djurarter. De djur, hvilka nu uppkomma söderifrån till Nubien, äro fullkomligt desamma, hvilka det fordna Egypten derifrån hemtat; qvarlefvorna af dem i de djupa katakomberna (t. ex. vid Kairo) äro alldeles desamma ; afbilnningarne på flera af de frän dessa aflägsna tider ännu bevarade monumenter föreställa mycket noga de ännu lefvande naturalstren, och man ser dem vanligen aftecknade i den ställning, som för hvarje djurart är den mest utmärkande. Utom de redan omnämnda däggdjuren i(Oxar med egendomliga kranier, Antiloper, Gazeller, Elefanter) och fåglar, fanns der äfven ettslags Stork, som ännu i dag högst sällan gär öfver Nubien. . Der fanns vidare en Orm (en Python, hvaraf professor . Hedenborg förevisade ett torkadt exemplar; prof. var den förste, som hemfört ett exemplar deraf till Europa) af 18 fots längd, hvilken ofta påträffas i grafIvarne afbildad, och då för tiden kallad i likhet med den onda principen; nu finnes den allrasydligast i :träskiga sumpmarker. fåglarne, utan flera andra slags djur lyda och lydt, att tidtsls (af yttre omständigheter tvungne) ombyta bostäder, samma lagar grunda ock omständigheterna ;vid nomadfolkens vandringar eller ströftäg. Der bor (ännu vester om öfra Nubien, utom andra, en folktam, som ärligen vid regntiden ömsar plats och dä tänder eld på det yppiga gräset, hvilket bekläder ofantliga sträckor, så att hela rymden är fylld af rök och flammar af eldslågor. Sedermera drager den sig tillbaka. Detta folk står på en låg bildningsgrad; någon egentlig bostad hafva de ej, utan hälla till i dåliga tält eller under skuggan af nägra buskar, lefva i de gräsligaste försakelser (ej minst af hunjgern; till och med chefen säges röka kol, för att döfva denna pläga!) och mödor, än i saknad snart sagdt af allt religiöst medvetande, men i fråga om kroppsutveckling ganska högt utbildade. För öfrigt yttrades ätskilligt om nägra andra stammar i det inre af Afrika närmast Egypten, och de! gamla egyptiernas öfverensstimmelse med dessa; men talaren var alltför lågmäld att af referenten kunna tydligen uppfattas. Professor Faye från Christiania talade öfver de nya fängelsernas verkningar i fysiskt och psykiskt hänseende, bedömda särdeles efter förkållanderna i England och Norra Amerika. Detta ämne, så vigtigt för statens oeh mensklighetens väl, hörer flerestädes till den den nyare tidens frukter. Af systemet finnas tvenne olika slag: 1) Kongregationens, som låter fångarne ät-! minstone till stor del om dagen vara tillsammans, men skiljer dem om nätterna; och 2) Isoleringens, som söndrar den ene från den andre under hela fängelsetiden; detta sednare är ock vanligen benämndt! Philadelphia-systemet. Det kan väl ännu gifvas flera, der grundtankan är densamma, men utförandet afvikande genom en och annan mindre väsendtlig modifikation (såsom t. ex. att dermed förena äkerbruk, -handaslöjd cete.). I Amerika, der man i öfver 60 är ;pröfvat så det ena som det andra, och insett de olika slags fingelsernas brister eller fördelar, der tillhöra för närvarande blott 3:ne Philadelphia-systemet, mcedan förr halfparten af fängelser voro konstruerade i enlighet med detta system; i England, der mera än 11,000 celler gifvas, är intet bestämdt förhällande förherrskande. Man kan således säga, att ännu är intet såsom absolut ansedt, ännu befinna vi oss på experimenternas fält; och de resultater den nog knappa erfarenheten tror sig redan hafva dragit, äro i sanning allt för hastigt tillkomna. På det engelska parlamentets föranstaltande nedsattes nyligen en kommitte för att närmare uppmärksamma den stora fråSamma lagar, som ej allenast gan; kommitteen kallade fö och förskaftade sig alla nö 3 alla i ämnet förfarne ndiga upplysningar frän ultater, hvartill de komI vidt skiljda häll; men de xycs mit, äro ej ännu med alannt erkännande omfattade. Motständarne hafva såsom sina skäl föreburit, att det nya systemet är stridande mot billigheten mot vära likar, särdeles i sanitärt hänseende, ja att de härvid äro att anse säsom rent af förderfvade. Att sä sker eller behöfyer ske är oriktigt. Lungsoten, som man uppgifvit säsom allmän i cellfängelserna, är enligt statistiska uppgifter ej så ofta förekommande som utom dessa, byggnader. Arbete och rörelse (säsom t. o. m. voltigerande efter kommando, hvilket man ock infört) kan ju i dem lika väl anskaffas och verka välgörande. Men det är isynnerhet i psykiskt hänseende, som man velat se dessa systemers beklagliga inverkan, i det man sagt, att denna ensamhet uppkallar svärmod och vansinne. Men i sjelfva verket är det ingalunda sä; sinnessvaga finnas ej allmännare inom än utom fängelserna. Men sannt är, att fångens sinn i stvis ofta undergär en skan, som fi till mildhet, d r nar och blir tillg. t för religionens och m inverkan. Sådant är ätminstone ett af de res. hvartill man i England kommit. Men cen annan och vigtig fråga är: huru länge kan en fånge sitta i en ensam cell? Detta, att vara öfverlemnad ät sig sjelf, blefve för en alltför ling tid ske förfärligt; men fingens ensamhet uppblandas obetydligt af un set med presten, läkaren o.s. Dock hafva olika äsigter om iden för en inges qvarhällande i cell gjort sig gällande; man 1 103 ingens nationaligi q 4 ) 1 t i f 1 1 f l I l S l 1 V S f k a t 1 (e k f a a r ansett detta maximum kunna vara ända til annt afseende p ändn år. Ettn intellekt alien i detta hänseende att kotten eller norrn fullkomligt rie. 17 aren san nse helt o Er arne i trenne klasser: 1) lana, som äro lätt k rade; 2) sädana, hvilkals lutligen förbättras; 3) rent af oförbätterliga. Pe af