Aftonbladet – 17 juli 1851, sida 3

handlingar; -samt att ryttmästaren, ehuru af nägot misstänksamt. lynne, nästan ständigt vid de besök Hamnström gjort hos honom, varit lugn och redig till sinnet samt aldrig yttrat missbelåtenhet med lifvet eller häntydt derpä att han önskade dö; samt magister Wahlström och landtmäteriauskaltanten Bolin sammanstämmande, att icke heller de vid sina besök hos von Schewen;funnit honom vid sädant lynne eller i sådan sinnesförfattning, att man deraf kunnat sluta till att han önskade sig döden eller sjelf ämnade förkorta sina dagar. Undersökningens fortgäång blef härefter till annan dag uppskjuten. Är och dag som ofvan. Efter befallning. Carl Dahlgren. . Utdrag af protokollet, hället hos Öfverstäthällare-embetet för polisärender i Stockholm, den 19 Juni 1851. S. D. Företogs äter, uti ryttmästaren von Schewens bostad i huset n:o 5 vid Gamla Norrbro, den från den 17 uti innevarande mänad uppskjutna ransakning, i anledning af de emot regementspastoren C. J. L. Almqvist förekomne liknelser om bedrägeri och försök till mord genom förgiftning, och inställde sig dervid, i närvaro af bemälde von Schewen samt t. f. poliskommissarien Ytterberg och poliskonstapeln Blächer, efter kallelse herr assessoren Magnus Jacob Crusenstolpe, t. f. notarien hos Stockholms rädstufvurätt Victor Pehr Georg Tempelman, apothekaren Jacob Keijser, ogifta Carolina Kindblom, kanslisten uti Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarkollegium vice häradshöfdingen Christoffer Nathaniel Rathsman, medicine doktorn K. F. Levin, guldarbetaren Theodor Lilja och hans hustru Anna Maria Lilja, född Malmberg, provisoren Marcus Löwendahl, provisoren Emil Fredholm, bruksidkaren Bengt Johan Anders Rosenblad, hofrätts vice notarien Olof Alfred Beckman, sockerbruksidkaren Johån von Schewen, ogifta Paulina Amanda Brandt och pigan Hedda Häger. Till styrka för sin uppgift, att regementspastor Almqvist, för flera är tillbaka, gjort bekantskap med ryttmästaren von Schewen och redan den 1 December 1845 till honom stått på förtrolig fot, inlemnade von Schewen ett med dansk poststämpel till honom adresseradt bref, sä lydande: Min högtärade Farbror! — Att mitt förra bref rigtigt framkommit hoppas jag ? Ännu en gång tar jag mig friheten att skrifva, för att göra mig påmint hos en man, som i somras med det bästa hjerta bevisade mig den redbaraste tjenst. Aldrig skall jag glömmn denna godhet; och det har inpreglat sig djupt i mitt sinne, att en man, som blifvit så mängfaldigt misskänd, i sjelfva verket är så god. Nu beder jag på det högsta, att min farbror icke mätte undra på, att jag ej ännu infunnit mig i Stockholm. Jag reser för att genom mina litterära produktioner göra personer till viljes, som i utlandet uppmanat mig att lemna dem del deraf; och jag ser intet ondt deruti, lika litet somi den omständigheten, att jag derigenom derjemte kan förskaffa mig penningar, för att snart hafva den äran saldera min goda farbror, som sä vänskåpsfullt tänkte å mig, då en. af de största olyckor. öfvergick mig. Fillät mig derföre, att tills vidare få vara innesluten i min farbrors välviljande minhe. Jag skall snart höra af mig. Under tiden tecknar jag en tillgifven vän och-ödmjuk. tjenare. Köpenhamn den 1 Dee. 1845. Almqvist. som upplästes, hvarefter de till denna dag -i ransakningen inkallade personer hördes och berättade: 1:o Herr assessoren Crusenstolpe: att han för flera är tillbaka gjort bekantskap med ryttmästaren von Schewen, och derefter nägon gäng honom besökt, de sednare åren nägot oftare till följd deraf, att herr assessoren med von Schewen. stätt i underhandling om inköp af några vigtiga historiska anteckningar af fältmarskalken grefve Dahlberg, hvilka det först i sednare tider lyckats herr assessoren att få inköpa; att herr assessoren vid sina besök hos von Schewen flera gänger derstädes träffat regementspastorn Almqvist, och dervid visserligen trott sig märka, att von Schewen och Almqvist varit intima vänner, men att hr assessoren icke kände deras enskilda affärsförhållanden till hvarandra eller ens hört samtala om affärer, eller att Almqvist skulle vara skyldig von Schewen penningar; att herr assessoren icke kunde ihägkomma om han den 1 dennes besökt von Schewen, men att han deremot ville draga sig till minnes, att han vid ett besök under denna eller i slutet af näst föregående månad hört von Sehewen tillsäga om hafresoppa och att, då herr assessoren sig aflägsnat, han uppå von Sehewens begäran tillsagt hans tjenstepiga, som uppehållit sig i köket, att till ryttmästaren inbära hafresoppa, samt att herr assessoren hvarken med bestämdhet ihägkom dagen då han besökt von Schewen eller om fråga dervid uppstått rörande hafresoppa, emedan herr assessoren ä dessa omständigheter ej fästat någon uppmärksamhet. 2:0 T. f. notarien Tempelman, att han sedan d. 15 September 1828, då han intagits i elementarskolan här i staden, varit bekant med regementspastor Almqvist, som vid den tiden varit lärare i nämnde skola; att Tempelman uppä uppmaning af pastor Almqvist, trenne särskildta gånger gjort besök hos ryttmästaren von Schewen, första gängen i slutet af är 1849 och sedermera tvänne gånger i början af sistlidne är 1850, vid hvilka tillfällen Tempelman samtalat med von Schewen om, och genomläst handlingar, rörande egendomen Siggesta, hvarom rättegäng skulle anställas; att emedan Tempelman ej velat åtaga sig rättegån. gens utförande, Tempelman derom vidtalat auditörer Hamnström och föreställt honom för von Schewen; att Almqvist, dä han anmodat Tempelman besöka v. Schewen och biträda honom med räd uti en juridisk langelägenhet, förklarat sig vilja hjelpa von Schewen, och ömma för honom, emedan han varit bekant med l Almqvists fader; att Almqvist vid samma tillfälle jemväl yttrat: von Schewen är mycket bättre än allI mänheten tror, han är verkligt religiös,, att Tem-Ipelman vid sina besök hos ryttmästaren von Schewen, då regementspastor Almqvist alltid varit närvarande, iakttagit att ett särdeles vänskapligt förhällande emel lan von Schewen och Almqvist varit rädande, mer att Tempelman aldrig hört dem samtala om de af färsförhällanden, uti hvilka de möjligen stodo till hvar andra eller förmärkt nägot yttrande, hvaraf sluta kunde det Almqvist var skyldig von Schewen pennin gar; samt att Almqvist icke samtalat med Tempel man om nägra förkomna skuldsedlar. (Forts.) EEE ERE HANDELS-UNDERRÄTTELSER.