Aftonbladet – 16 juli 1851, sida 1

Yttranden från landsortspressen om anfallen på den liderala pressen i anledning af den ålmqvistska katastrofen. Vi nämnde i gårdagens Aftonblad, att Calgnarpostent sista nummer innehåller en träffande artikel i anledning af de anfall som Morgonbladet och Folkets Röst, icke utan en viss assistans af Posttidningen, företagit sig dels mot Aftonbladets redaktion särskildt, dels mot den liberala pressen i allmänhet, i anledning af den Almqvistka katastrofen. Denna artikel är kort men uttömer ämnet så väl, att den förtjenar anföras in extenso: Den ledsamma händelsen med regementspastor Almqvist har gifvit de konservativa tidningarre glädjande anledningar till lumpna och orättvisa anmärkningar, hvilka fromkallat ätskilliga genmälen hos flera af den liberala pressens organer. Kalmarpogten kan så mycket mindre härvid förblifva en tyst äwskädare af de konservativa bladens beteende, som den flere gånger under äret sökt, i sin män, verka för en högre moralisk syftning hos pressen, och vid flerfalldiga tillfällen bekämpat det usla och lumpna i personliga tillvitelser, hvilkas karaktär är skandalens. När den offentliga personligheten på sådant sätt angriper eller angripes, förefaller det oss som den anfallande blifvit uttömd på alla moraliska och politiska skäl för den ide, till hvars försvar han uppträdt, och nu i hemlig förtrytelse och harm, som förödmjukelsen af en svag och halilös sak måste framkalla, kastar sig pä den individuella personlighetens fält, för att der, om ej söka vinna seger för saken, ätminstone söka hämnd för vederlaget. Under sädana förhällanden tillgripas alla medel, som stå till buds, per fas et nejas, och generas ej af hvarken samvete celler heder. Så förefalla oss de lumpna anfallen ej blott mot Aftmbladet, utan mot bela den liberala pressen, — ja, met sjelfva den frihetens idt, för hvilken denna press kämpar, — för det ena af medarbetarne i en liberal tidning begätt ett afskyvärdt brott. Det karakteristiska i desen nobla anfall är den sataniska glädje, med hvilken de tyckas emottagit underrättelsen om ett dylikt brott :inom samhället, i stället att beklaga en sädan händelse; ty de cviga idislingar och kommenteriingar af Idenna höndelse, ået hundgläfs och de anspelningar, som fylla vissa tidningars spalter, röja tydligt, trotts jallt ytre jesuitiskt hyckleri och afsky, att händelsen varit dem ett kärt önne och följakteligen sjelfva det rysiga brottet varit dem kärt. Utan att just fästa oss vid det lumpna i utbrott af öfverlagd ilska, vilja vi för vederbörande redaktioner påpeka det falska i len dylik logik, som förvexlar iden och dess organ, saken och medlet med hvarandra. Hur ofta har ej konservatismens sak kommit i däliga händer, men saken är väl ej sämre för det. Det konservativa elementet i staten är ett nödvändigt moment, och förutsätter nödvändigt ett moisatt, eller framskridandets, som just är det liberala partiet i samhället. Kammarjunkar Tigerskölds beteende i Stockholm var visserligen ingen vacker handling, utan ettskurkstreck — men mänre sjelfva befattningen af kammarjunkare är derigenom vanhederlig? lur ofta har ej Guds ord blifvit framstäldt af prester, hvilka allmänna lagen, och ännu oftare allmänna opinionen, dömt till vanhederligt straft. Men månne Guds ord varit mindre