kom till oss :mycket förnöjd öfver denna för. sta framgång... . I det yttersta huset af byn fann han för samlade mim bror Gaston, herr de Rieux herr de Chawdebonne och mig. Han gick ffram mot min bror. Monsieur., sade han, detta är den dag, då ni skall besegra alla edra fiender; den dag, då ni skall återförena sonen med modren. Menv, tillade han, i det han visade sin blottade och blcdiga värja, då måste er värja 1 afton vara sidan som min är denna morgon, det vill säga röd ända till fästet., Min bror, som icke tyckte om att se blottade, och framför allt icke blodiga svärd, vände bort ögonen. Min herre, sade han, skall ni då aldrig bortlägga er storskrytarevana? Längesen har ni lofvat mig lysande segrar, men hittils endast gifvit mig förhoppning derom.v I alk fall-, svarade marskalken, och med antagande att, såsom ni säger, jag ännu endast gifvit er förhoppningar, har jag likväl gjort för er mer än konungen, er bror, emedan han, i :stället att gifva er förhoppningar, beröfvar er till och med hopp om lilyet.s Å, monasicur,, återtog Gaston, i det han höjde på darna, tror ni att en presumtiv tronföljares ; If någonsin äfventyras? Hända hvad händar må, är jag altid siker på sakens fredliga upppgörande för mig och ännu tre personer. Marskalken smålog bittert och, utan alt vidare svara prinsen, vände sig till oss. I sanning ganska lofvande utsigter! Knapp! har eken börjat, förr än den, som tillstäl densamma, märker oråd och vill sjelf drag: sig derifrån. Men icke blir det ni, herr de Moret, eller ni, herr de Ricux, ej heller jag. som mot detta villkor komma att betäcka retien.s