Aftonbladet – 14 juli 1851, sida 2

att jag såg er längre än ni kunde se mig. Ni stod på balkongen till ert rum, upplyst af skenet bakom er, då jag deremot fördjupade mig uti en allt mörkare synkrets. Emellertid kom jag till ett ställe, der vigen krökte sig, och jag icke mera kunde se q. I detta ögonblick höll jag i min häst och frågade mig sjelf, om det icke vore bättre för mig att glömma alla gifna löften, alla ingångna förbindelser — uppoffra äran för kärleken och återvända till er. Ert fönster tillslöts, ert ljus släcktes; jag trodde detta vara ett af Gud gifvet tecken att fortsätta min väg; jag gaf min häst sporrarna, insvepte mitt hufvud i min kappa och störtade framåt i horizontens allt djupare mörker, i det jag, för att döfva mig, ropade till mig sjelf: Framåt, framåt! Följande dagen befann Jag mig i Albi, hos min bror, som lemnade mig detta ställe med 500 polackar och marcherade sjelf till Beziers. Den 29 Augusti erhöll jag order af marskalken hertigen att rycka fram och förena mig med honom. Jag aftågade med mina emhundra man och stötte den 30 Augusti till ronom. Den 31 tillbragtes med ömtesidiga rekog.rosceringar. Vi hade fått underrättelse att hr le Schomberg var i antågand: emot Castel. raadary, till hvilken punkt äfven vi framyckte. Men Schomberg var oss i förväg och pemäktigade sig till och med ett blott tio miuters väg ifrån oss beläget hus, der han förade en filtvakt. Detta tilldrog sig den 1 joptember kl. 5 på morgonen. å marskalken hertigen fick veta hvad som illdragit sig, gick han med 500 man att retognosera marskalkens armå, och då han hunvit på skotthåll till huset angrep han fi tvaken, hvilkon genast utrymde platsen. Montnorency förlade i detta hus 150 man och åter