Aftonbladet – 14 juli 1851, sida 2

, so HH i MX AA mr MMM !kunde taga er till hustru, sägande er, att de g skulle blifva den lyckligaste i min let då jag finge blifva er make? Ifrån detta ögonblick visste jag alla mi bror Gastons förslager, och jag var medlar mellan honom och den stackars Montmorenc Ni sade att jag icke fick förbigå någon end till saken hörande omständighet, O, jag ha för mycket behof af att rättfärdiga mig fö er, att jag skulle förbigå eler glömma de ringaste, Till vårt bistånd påräknade vi spa niorer och neapolitanare. Också visade si; neapolitanarne vid kusten af Narbonne, i sam ma ögonblick Montmorency förklarade sig men vågade sig icke i land. Hvad angår spa niorerna, så kommo de ända till Urgel, mer gingo icke öfver gränsen. Ni såg insurrektionen gripa omkring sig ni hörde upprorsropen i Bagnols, Lunel, Beau caire och Alais. Jag visade er en morgon och detta med beklämdt hjerta, ty jag kände att det nu gällde att skiljas från hvarandra jag visade er en morgon ett manifest, hvar rain bror Gaston antog titel af rikets general löjtnant. Kort derefter erhöll er far cett bref från konungen, hvari han erhöll hefal:ning att begifva sig til Paris, I detia bref fick ni veta, att Gaston inträngti Irankrike med 1800 ryttare, att han uppbränt förstaden Saint Nicolas i Dijon, samt de parlamentsledamöters hus, hvilka dömt Marillace. En dag erhöll jag i min ordning ett bref. Min hror skrof till mig från Albi och uppmanade mig att hålla mitt löfte. Det var denna dagen, den 14 Augusti 1632, jag tog afsked af er; denna olyckliga dag, hvars minne är så djupt inpregladt i både ert och mitt hjerta. i Ack! ala omständigheterna vid denna afresa äro alltför sanna. Skildringen af denna ratt är alltför trogen. Skillnaden är blott den, da ja