Då nu jemväl de fem öfriga, som ej hörah ll någon af dessa kategorier, likväl äro ut-1 edde bland den kända majoriteten, så finner nan att adelns lista kan anses temligen komakt, och att lätt kan bedömmas i hvilken andalk österna derstädes skola utfalla. li En särskildt anmärkningsvärd omständig-i ct är, i afseende på de blifvande voterinarna i tullfrågan, att valet skett i prohibitiv!, nda. Det samma är förhållandet i presteståndetr vars ledamöter inom utskottet likaledes blifit utsedda med en särdeles omsorg, dels för nslags beviljande, dels också för prohibitiv-ly ystemets bibehållande i tull-lagstiftningen. 4 so — Örebro tidning berättar, att man nu snartin var att förvänta fortsättningen och slutet af len bekanta romanen Thor Bonde, af doktorir 3. W. Gumelius, af hvilken roman första de: en utkom för omkring 20 år sedan. Den; väntar aldrig för länge, som väntar på något sodt, säger ordspråket. — U s — Såsom ett alldeles nytt och! ganska pi-l sant drag i tryckfrihetsmålens historia torde! förtjena serskildt antecknas, hvad läsaren settl; ett referat från rådhusrätten i gårdagens Afli tonblad, att den ene af den Franz Sjöberg-l: ska tidningens ansvarige utgifvare, Nygren, har valt till en af sina jurymän advokatfiskalen Fredholm, densamme, som under förral tider alltid hade till uppdrag att framstå såsom åklagare i de politiska tryckfrihetsmålen? Hvem skulle vid den tiden kunnat ana en sådan förändrig, att få se hr Fredholm såsom juryman vald af en svarande i tryckfrihetsmål? Men detta drag blifver ännu. mera karakteristiskt för den Franz Sjöbergska publicitetens ställning, när man dels dermed sammanlägger den omständigheten, att hr Sjöberg redan i föregående tryckfrihetsmål låtit en af ansvaringarna utse den ena gången förre polismästaren numera hr landshöfdingen Bergman, andra gången en poliskommissarie till jurymän, dels också erinrar sig att hr Sjöberg hade den lyckan, att i afseende på den bekanta, sedermera så snöpligt aflupna historien med Lovisa Åderman, erhålla ett betyg för sin tidning äfven af en poliskommissarie. Apropos af sistnämnda historia, så kan det nu vara skäl att påminna om, såsom ett bevis på skojeriet i hr Sjöbergs tidning, huru han omtalade, att den rättegång, som hr Sjöberg hade tillställt för ifrågavarande Lovisa Ådermans räkning vid stadens handelsoch ekonomi-kollegium för att försöka chikanera hr L. Hjerta, men der tappades, sedermera skulle fullföljas vid vanlig domstol. Ett par månader hafva sedan förflutit, men hr Sjöberg har funnit rådligast att afstå från fullföljden af ifrågavarande skrytsamma uppgift. — Eftersom vi kommut att tala om tidningen Folkets Röst, få vi tillika fästa uppmärksamheten derpå, att hr Sjöberg ännu icke med ett ord återtagit den gemena lögn han sökte utsprida om papper, som skulle hafva blifvit funna i Almqvists gömmor och befinna sig i hr polismästarens händer, och hvilka papper skulle innehålla någon korrespondens om en förment spekulation patt sälja Gottland till engelsmännen.; ehuru vi nämnt att, vid efterfrågan hos öfverståthållareembetet för polisärender, den upplysning vunnits, att icke en skymt af sanning fanns i detta utspridda rykte. Att utgifvaren af Folkets Röst, i ändamål att impudra den enfaldigare delen af publiken, och att kasta skugga på andra, af argt uppsåt kan uppdikta försåtliga lögner och beskyllningar, är en erfarenhet, tillräckligt konstaterad genom de ansvar, som blifvit utgifvarne ådömda i sju serskilda tryckfrihetsmål, angående lögnaktiga uppgifter Joch smädelser, åsyftande att kränka andras goda namn och rykte; men att en tidningsutgifvare, när han blir öfverbevisad om att på Isådant sätt hafva farit med ytterligare lögner, licke med ett enda ord återtager sina falskö luppgifter, eller gör något slags ursäkt derför. leller ens söker visa på hvad sätt han blifvi missledd, vittnar om en beskaffenhet i afseende på hederskänsla, som ej behöfver närI mare qvalificeras. Samma förhållande är ock med den vrängde I framställning i uppgifter, hvarigenom Folkets Röst, utan att bry sig om efterhöra förhållandet, sökte göra den olyckliga fru Almqvis misstänkt, att efter sin brottslige mans afvikande hafva velat till kreditorernes förfång förskingra sitt lösörebo. Icke heller för denna grymhet har Folkrösten med ett ord sök ursägta sig. I Uti sista numret af Folkrösten förekomm: låter tre eller fyra lögner, angående Aftonbla det och dess förläggare, bland annat, att h magister Hedlund skulle i Örebro utspridt at han vore engagerad såsom hufvudredaktör a Aftonbladet och i dess redaktion företaga åt skilliga förändringar. Hr Hedlund har nu Örebro tidning förklarat att han aldrig haf Jett sådant yttrande.