Aftonbladet – 10 juli 1851, sida 3

narken. Jag gick in i denna smärtans fritad; jag frågade de döende med rösten, likom jag förut frågat de döde med blicken, eh på mina böner uppreste sig en döende Då armbågen. Grefven af Moret, sade han, jag har sctt honom fara bort i Monsieurs va 200 Död eller sårad 2 frågade Sårad, sade den döende, men det var med honom som med mig, det var för horom föga bättre att vara sårad in död.n Min Gud! utropade jag, och hvart har nan fört honom ?2 Jag vet icke, jag hörde honom blott säga ett namn.n Hvilket?, Madame de Wentadours, och vagnen tog af öfver en korsväg., Ja, jag förstår; han skulle låta föra si till madame de Wenta adour, till klostret Prouille; så är det, tack min vän., Och i det jag lemnade några louidorer brealvid honom, gick jag ut och sade till trädgårdsmästaren: Till klostret Prouille. Klostret Prouille var beläget omkr.ng tvenne mil från det ställe der vi befunno oss. Trädgårdsmästarens häst hade stupat af trötthet, och jag hade lemnat min på slagtältet. Det var omöjligt att förskaffa mig en vagn, knapt en kärra och dessutom skulle alla dessa citerspaningar hafva medtagit tid. Vi beslöto derföre att resa till fols, eftersom jag icke ände någon trötthet. Knapt hade vi gått en fjerdedels mil, förrän regnet begynte att strömma och stormen att rasa. Men jag var helt och hållet hos er, jag kände icke regnet och hörde icke stormen, jag fortsatte min väg midtibland vattenbäckarna som strömmade omkring oss, och vid skenct af blixtarna som stundom upplyste lanåskapet liksom om dct varit full dager, (Forte.) 3