Aftonbladet – 10 juli 1851, sida 2

Ja, det är jag, Armand, det är Jag, söm söker er herre. Hvar är han?s Vatten! upprepade den sårade, med döende röst. Jag påminte mig att jag i min ficka hade en liten flaska med melisse essence. Jag gjöt några droppar deraf på hans läppar, och han ycktes upplifvas något deraf. l himmelens namn! hvar är han? frågade ag honom. Jag vet icke, svarade han. Såg ni honom falla? , ,Ja,n Död eller sårad ?, Särad.n Hyari har han tagit vägen? wMan har fört bort honom. Hvartåt?, At Fondeille.n . Var det af konungens eller Montmorencys folk som han bortfördes? Af Montmorencys. vÅn sen? Jag vet ej något mer, jag var sjelf sårad, nin häst död, jag föll i samma ögonblick. å natten kom släpade jag mig hit, jag var örstig, men innan jag uppnått bäcken afsvimrade Jag, ur stånd att komma längre. Vatten! Vatten !, Gif honom nu att dricka, sade soldaten, han har sagt allt hvad han visste., Jag hemtade vatten i er hatt, soldaten 1yftc ipp hans hufvud, och jag satte hatten till bans ppar, han slukade med begärlighiet tre eller yra klunkar, sedan kastade han sig bakåt, ippgaf en suck och gjorde några myckningar: han var död. NI ser att ni gjorde väl i att låta hononu tala innan ni gaf honom att driekaw, sade sol-daten, som i detsamma släppte hams hufvud, hvilket tungt nedföll på marken.