Aftonbladet – 9 juli 1851, sida 2

vigtiga nyhet. Sockerkriget. Läsaren känner redan genom föregående artiklar i denna och andra tidningar, att en liflig diskussion genom pressen ägt rura rörande åtskilliga frågor, som hafva gemenskap med införseltullen på socker, såväl i rått som raffineradt tillstånd, i anledning af den farhåga som uppstått för konkurrens med de svenska sockerbruken från ett sockerbruksbolag i Fredrikshall, som har fördelen af gamla privilegier att få tullfritt införa råsocker till Norge, i förening med den ömsesidiga rättigheten mellan Sverge och Norge att få införa det ena landets fabrikater till det andra landet mot hälften af den i allmänhet stadgade tullafgift för artiklar af samma slag, när de införas från andra länder. Medan denna farhåga väckt remonstrationer från de svenska sockerfabrikernas sida hafva de norske fabrikanterne åter sökt ge-l. nom framställda beräkningar visa, att deras! privilegium icke medför någon så öfvervä-h gande fördel, att ju icke de svenska fabri-i kanterne skulle kunna här i landet sälja soc-l: ker med änu mera profit. Detta sednare på-l!! ( l TN a mm Må VI VI HH VR KR Ft Kr rt FN mA Ho AA mm-— stående är baseradt på kalkyler, som skulle visa, att de afgifter som före försäljningen i Sverige drabba den norska raffinaden äro större, än hvad den svenske idkaren har att vidkännas, och en bland de förnämsta tvistepunkterna, som måste slitas, innan man kän fälla ett slutligt omdöme i saken, är att få afgjordt, huru mycket raffinadsocker som kan erhållas ur; ett visst qvantum råsocker, emedan derpå beror, huru stor tullafgift, en gång erlagd för råsockret, måste falla på den raffinerade varan. Denna strid äger icke blott ett enskildt, utan äfven ett allmänt intresse, såsom beträffande dels en af de mest betydande nödvändighetsvaror för den dagliga förbrukningen, och en artikel som på samma gång lemnar en af de mest betydande andelarna i rikets tullintrader. Den nu uppkomna tvisten måste derföre vara välkommen, emedan den bör framtvinga en närmare, på noggrann undersökning grundad sakkännedom, som det vore önskligt att äga till grund för beräkningen af tullbeskattningen öfverhufvud. Af denna orsak anse vi oss äfven böra följa med en fortfarande uppmärksamhet de skrifter som tillkommit sedan ämnet förra gången omnämndes i Aftonbladet, då vi lemnade ett utdrag af underd. påminnelser af Fredriksyhalls sockerbruksbolag emot kommerskollegii soch generaltullstyrelsens underd. utlåtandesi frågan. Sedan dess hafva två skrifter ytterligare utkommit, en å hvardera sidan. Den ena kallas: sockerkrigets andra kampanj. Hufvudsumman deraf är, att författaren söker visa, att det nu gällande priset på svensk raffinad, 197, å 20 skillingar, ingalunda kan kallas bil-; ligt, då samma vara enligt hans uppgift kan; köpas i Hamburg för 12 skillingar, allt riksgälds, och den tull med öfriga afgifter, som falla på en här raffinerad vara, förmenas utgöra endast 4!, skillingar, så att raffinadören! härstädes ännu skulle kunna beräkna minst 4 skillingars vinst på hvarje skålpund, ett på-! stående, som Aftonbladet en gäng förut refeIrerat, med den anmärkningen, att en sådan beräkning synes vara nog högt tilltagen. I Vidare uppehåller sig samme förf. mycket vid det politiska missnöje, och den spänning Imellan Sverige och Norge, hvilken han anser såsom en trolig följd, om någon prohibitiv åtgärd vidtages emot konkurrensen från Norge, en spänning, hvaraf han ser verkliga vådor för framtiden. Det synes dock som om förf. här målade nog mycket i svart, äfvensom hans Iskrift öfverhufvud ej blott går ut på sjelfva saken, utan äfven bra nära angriper motständarnes motiver för det de handla i sitt enskilda intresse. Om det nu icke kan nekas att herrar sockerbruksidkare väl hafva förskyllat åtskilliga hårda omdömen i afseende på hvad som kan angå deras förflutna operationssätt, medan de ännu voro sysselsatte latt vilja öfvertyga ständerna, det införselförIbudets bortskaffande och utbyte mot den nuI varande importtullen skulle blifva de svenska Traffinaderiernas absoluta undergång (man torde minnas oräkneliga försäkringar härom vid förra Iriksdagen), så synes rättvisan dock fordra det erkännandet, att det enskilda intresset för närI varande väl lärer utgöra en lika stor driffjeiIder å det norska sockerbruksbolagets sida, Isom från de svenska raffinadörernes, och att Ide hårda orden å ena sidan således allraminst Tllikaväl skulle kunna användas å den andra. I Se här emedlertid bland annat huru skriftens förf. yttrar sina politiska åsigter om saken: I Antipatien mot Norge — ulstrad oeh vidmakthållen -laf svagheten hos ett regeringssystem, som ännu efter .137 ärs förening icke afhulpit de uniomella missförhällanderna, och för att undslippa det mer och mer kinI kiga problemets lösning, bjelper sig ifrån hvarje enIstaka svärighet med eftergifter och ätaganden, af -Ihvilka hela tyngden faller den fördragsamma svenska ,nationen till last — denna bedröfliga och vid detta tltillfälle på köpet blinda antipati har ej gjort sig mödan att urskilja den stora konsumerande allmänhetens intresse från det helt och hället privata och till näzsra få personer inskränkta, men städse päpassliga ech -lverksamma soekerbruksintresset, som, på gömda af-lvägar, lyckats leda mängen äfven kunnig och tänDr DE IDE SONETTER HEL PUERTA SEPARATE RAKETER FÅ FE hh Sa I JR Sh FL