Aftonbladet – 9 juli 1851, sida 2

:åsocker förekommer i handel af ganska olika beskaf-!enhet. Denna vara utgöres hufvudsakligen af 2:nejs slag rörsocker, det ena slaget, kristalliserande rörsoc-!: ser, antager med lätthet kristallform, och kallas, ef-!. er sin olika form och renhet, kandi, raffinad, lump-! socker m. m. Det andra slaget kan icke fås attkristallisera, utan bildar i fast form en mer och mindre ärgad glasig massa, som hastigt fuktas i luften och hvars mer eller mindre orena koncentrerade lösning i vatten kallas melass eller syrup. Det kristalliserande sockret har en stor benägenhet att, upplöst i vatten, unler kokning förvandlas i detta sednare slag, hvaraf således, utom det som redan i mängd kan finnas fär-j ligbildadt i råsockret, ytterligare under raffineringen jvantiteten ökas. Rusockret innehäller dessutom allid en portion främmande ämnen, samt vatten, hvilka nblandningar af Dumas antagas att i medeltal utgöra 8 procent. Då detta oaktadt nettoprodukten af toppsocker, baster och syrup, tillsammans ofta uppgärj till 96 å 98 procent, oaktadt den förlust som alltid i! alla händelser bör uppkomma under raffineringsprocessen, så härrör detta deraf, att det socker som öfvergär till det icke kristalliserande slaget, äterfås i form af syrup, hvilken innehåller vatten som med sin vigt ökar produktens qvantitet. 2:0 Då af ofvanstäende är tydligt att qvantiteten af kristalliserande socker, som erhälles efter raffineringen, mäste betydligen variera, allt efter som den rävara, hvilken användes, är af mer eller mindre god beskaffenhet, eller raflineringsprocessen med mer eller mindre skicklighet blifver utförd, följer deraf, att olika produkt mäste under olika omständigheter uppkomma. Nägon bestämd procent i toppsocker kan således, såsom allmän regel, icke antagas att alltid erhällas af det räsocker, som begagnas, utan mäste man inskränka sig till att af de erhållna maximioch minimi-beloppen draga ett medelresultat. Dessa belopp uppgifvas på sätt här nedan finnes anfördt, nemligen: författare i teknisk kemi, härmed meddela: 1:0 at Baster och Toppsocker. Syrup. Förlust. Efter Ure erhälles af 100 odäckadt Jamaika-socker 56. 6. 40: 1. 3: 3. D:o d:o brasilianskt terres 72: 7. 241: 0. 3: 3. Efter Dumas får man i allmänhet af 100 delar räsocker af hvitbetor 65—70 delar toppsocker och 37— 25 delar baster (facinsocker) och syrup; och anmärker Dumas, att räsocker af sockerrör kan antagas gifva ett par procent mindre. Medium af dessa qvantiteter utgör 66,073 procent, hvilket tal torde komma nära det rätta medelresultatet, i hvad rörer produkten af toppsocker, som hos oss erhälles vid raffineringen. — Säsom bevis uppå det inflytande methodens beskaffenhet kan utöfva på den produkt som fäs efter raffineringen, må anföras nedanstäende uppgift af Schubartk, angäende de produkter, som af samma slags räsocker erhällits, så väl då den hos oss vanliga methoden följts, som då sockerkokningen skett i lufttomt rum: 100 B räsocker gäfvo nemligen vid sockerI kokning i öppna kärl: Baster och Toppsocker. Syrup. Förlust 62: 5. 33: 5. 4:— Vid d:o i lufttomt rum . . 70: 53. 25: 9. 3: 57. Att vid användandet af lumpsocker qvantiteten som erhälles af raffineradt toppsocker mäste betydligen ökas, inses ganska lätt af hvad här ofvan blifvit sagdt. När säledes hos oss i medeltal 100 skälp. råsocker erfordras för att erhälla 66 skälp. toppsocker, följer deraf att för framställandet af 100 skålp. toppsocke: mäste 151!;, skälp. räsocker användas. Stockholm den 4 Mars 1848. C. G. Mosander, , Chemie professor., Härmed hafve vi gifvit en sammandrager (öfversigt af de sednaste operationerna i sockerfrågan. Totalomdömet, så vidt vi först: ämnet, är att de svenske fabrikanterne ickt sakna skäl till farhåga för en konkurrens frår sina yrkesbröder i Norge, hvilken de hafv: Isvårt att möta i afseende till de serskilda föri måner, hvarmed de sednare äro gynnade ge nom den tullfria sockerinförseln derstädes Likväl kunne vi ej lemna ämnet utan den anmärkningen, att de svenske fabrikanternes måls. man har oritt i en punkt, nemligen i afsende på exportpremien eller drawbacken för sockel som härifrån utföres, då han nemligen påstår vatt svenska fabrikanten icke kan anses ipre Iymie åtnjuta ett enda runstycke mer, än har lysjelf förskottsvis, och således med ränteför lust, erlagt i tull och andrautgifter. Visser ligen måste det ligga i raffinadörernes intress att få denna tanka, om möjligt, bibehållen och man bör ej förbise det skälet, att der effektiva exportpremien är mindre än den syne: om man afräknar den ränta säväl på råvara som tullen derå, som fabrikanten under till Iverkningstiden måste vidkännas; men i all; fall är äfven denna fråga af nog stor vigt fö Istatskassan att förtjena en närmare undersök ning än hvad fabrikanterne sjelfve precist lär .lönska att framkalla.