Aftonbladet – 8 juli 1851, sida 1

itan att vilja uppsöka den källa hvarur de ippvälla; gör liksom de svarta Etioperna och Egyptens bleka barn, hvilka släcka sin törst vid Nilens stränder, men skulle tro sig begå ett brott, om de följde floden till dess källa. Af några ord, som undfallit mig, har ni trott er kunna läsa i min förflutna lefnad; — ni nar. gjort mig till en af denna verldens mäökige; — ni tror att mitt fall efterlemnat något spår, att jag störtat från himmelen till jorden, ik en fallen engel. Ni bedrar er, jag är en ödmjuk Herrans tjenare med ett blygsamt namn — af min fordna obemärkta eller lysande, låga eller höga ställning i samhället, har jag förlorat ända till minnet, och mindre klarsynt i lifvet än den af forntidens filosof var det i döden, som innu påminte sig hafva stridt vid Trojas belägring, — kommer jag i dag ej mer ihåg gårdagen, liksom jag i morgon skall hafva förgätit den närvarande dagen. Det är så jag steg för steg vill närma mig evigheten, utplånande hvarje spår efter mig, för att på min dödsdag kunna träda inför Herran, sådan som jag utgick ur min moders sköte: — solus, pauper et nutus; — ensam, fattig och naken. Farväl, min syster, fordra icke mer än jag kan gifva er, på det jag alltid må kunna uppfylla er bön. Sjunde brefvet. Den 12 Maj. Ja, ni har förstått allt; ja, under det jag knäböjde inför Gud, förebrådde jag honom hans stränghet, i stället att anhål:a om hans förlåtelse för mina tvifvel, och genom et slags underverk återgaf Gud mig denna tröst, som jag trodde vara mig beröfvad. Vår budbärerska, trolös af tillgifvenhet, bar sjelf til er detta min tankes, snarare än mitt hjerta