Aftonbladet – 7 juli 1851, sida 3

Hvad förmultnadt är, skall ramla, oeh .det friska, nya vexa upp utur förstörelsen. Tjugonde kapitlet har af förf. fått öfskriften: Disputationsakterna, och man träfr derstädes flera ganska pikanta anekdoter n de högtidligheter, som det afhandlar.. Vi åste åtnöja oss med att återgifva en enda Det var en kall vinterdag. Preses, oaktadt icke mmal, infaon sig i kathedern klädd i vargskinspels. pponenten, som troligen ansåg denna för en yngre cademisk lärare ovanliga ytterdrägt innebära nägon ;ld mot sig, vände genast sina vapen mot den kallnnige preses. Innan den förre börjat sitt argument talade han den sednare sålunda: Ezxue pellem lunam! Ego te calefaciam (tag af dig varghuden; g skall nog hälla dig varm). Och som preses icke lydde varningen, så hade ej blott han, utan äfven alsen sä när tagit eld; ty opponenten höll hvad han ade lofvat: han värmde den frusne preses, fastän aditorierna icke på den tiden, säsom nu, voro fördda med kakelugnar och eldades. I slutet af detta kapitel yttrar författaren, eträffande det ämne, han deri afhandlat: Disputationsväsendet står färdigt att säga sitt sia farväl ät universiteterna. Mätte det dock icke rr vid vära lärosäten försvinna, än det ersättes afl. ndra täflingsprof, ännu mera tjenliga att skärpa och tbilda lärares och lärjungars intellektuella krafter ch underhålla deras vetenskapliga sträfvanden! I Tjugondeförsta kapitlet skildrar förf. H. Excellens von Engeström och Akademiens fi vanser under dennes och hans efterträdares anslersstyrelse samt ger med fulla skäl framl. kademieräntmästaren Fr. Berling en mention wonorable för det utmärkta sätt han skötte och upphjelpte akademikassan, hvilken, då an emottog vården af densamma, befann sig ett högst miserabelt skick och hotades med on förlust af 20.000 rdr bko, utgörande förre äntmästaren J. M. Lindfors iråkade balans. I Tjugoandra kapitlet skildrar förf. i lifiga, varma och raska drag Tegners och Ochenschlägers bekantskap, hvilken först gjordes om sommaren 1825, äfvensom högtidligheterna vid magisterpromotionen i Lund 1829, då denna bekantskap på ett för de begge odödlige skalderna värdigt sätt förnyades. Äfven at Svenskarnes färd till och emottagande i Köpenhamn uti Juni månad samma år lemnar förf. en trogen och utmärkt väl hållen skildring, till hvilken vi hänvise, pag. 309 och följande. Tjugotredje och sista kapitlet har till öfverskrift: Tegneridernan. Till dessa räknar förf.: David Munck af Rosensköld, C. G. Schönbeck, G. Ingelman, P. Wieselgren, C. Lundblad och Assar Lindeblad, den ypperste och lyckligaste af dem alla. Åtskilliga af ;Tegneridernas, skaldestycken hafva af förf. blifvit i detta kapitel reproducerade, hvarförutan det är kryddadt med en mängd anekdoter och infällen från den tid då Tegnerska skolan, under mästarens eget inseende, blomstrade i Lund. Vi äro-fullt öfvertygade om att det likasom alla de föregående, skall läsas med Vi tro oss nu hafva nöjaktigt motiverat det af oss i början af denna anmälan afgifna omdöme om hr Kahls förtjenstfulla minnesteckning öfver Tegner och hans samtida i Lund. Det vore i sanning önskligt, att hvart och et af våra stora snillen hade haft, eller kunde erhålla en sådan minnestecknare. Mer än et spium desideriums blir dock nog denna önskar icke. Det är icke mången förunnadt att följ: summa fastigia rerum, så, som hr Kahl ut lifrågavarande, honom lika mycket som d deri förekommande personerna hedrande, tids: I målning. I Hvad arbetets typografiska utstyrsel beträf lfar, så gör den både förläggaren, hr Fr. Ber Iling, och hans officin all heder. I detta hän Iseende kan boken ställas vid sidan af de l vackraste, som hitintills i vårt land utkommit Priset, 2 rår 16 sk. bko för 22 ark i sto loktav, kan visst icke heller sägas vara öfver drifvet. —E—