Aftonbladet – 7 juli 1851, sida 2

ASL MicUaelar de mMmusugaste utdragen derur. Härom är alldeles intet att säga; sådant hörov 1 Morgonbladets roll, likasom aftryckningen? ett föregående fransyskt paskill emot proSk isoriska regeringen. Men en annan roligarelti mständighet är, att Posttidningens redaktion,se oligen vid läsningen af de utdragna smakgo itarna i Morgonbladet, kännt det så vattnastri munnen, att den för sin del ej heller kunbl at afhålla sig ifrån en lofordande anmälan f denna cyniska filippik emot frihetens sak. Jet är märkligt nog och karakteristiskt, såsom rof på Posttidningens sympatier, att sedan osttidningen redogjort för hufvudsakliga in-ti! ehållet och förmält hurusom författaren tad-ns ar undervisningen i dess närvarande utsträck-F ing, förklarar bourgeoisiens roll utspelt, drager t emot universitetet, yttrar att kartescherna ärol, ära dagars enda logik, och rent af förklararut ramåtskridandet för en lögn i moraliskt hän-st eende samt deremot prisar feodalismen, såsom ri let bästa Europa hittills försökt, så tillägger fö . T. för egen räkning följande: v Det finnes i denna skrift mänga flera sädana tanar; men dessa torde vara nog, att locka läsaren att ndersöka deras bevisning. Stilen är kraftfull, som örfattaren sjelf, en f. d. prefekt i ett af Frankrikes nänga departementer. Bevisningen framgär, ickelj. senom långsökta skäl och systematiska uppställningar, tan genom sin ständiga appell till dagens händelser. Äfven de paradoxaste satser vinna genom denna art! q f bevisningskonst en viss släende sanning. d Isynnerhet rekommenderar ref. denna bok till läs-!y ing och begrundning af dem, som allför högt uppg katta folkskoleväsendets betydelse. v Härnäst må akademierna behjerta innehållet af Ro-!g nieus ord. Gack omkring bland det unga slägtet och hör, under det du vandrar med dem arm i arm 5 på lärdomstädernas gator, hvad de tänka om Gud,ly om verlden och sig sjeltva, lär känna deras böjelser,lg leras seder, och du skall erfara, att det brusar enly ström i djupet med helt andra vägor, än dem du tror, lig frammana från kathedrarne. : Det rufvar ett Frankrike i hvarje nations hjerta.!, Det röda spöket från Paris ligger gömdt i hvarjel, uropas hufvudstad. Blott ett tillfälle, och det är!, på benen. u Vi anföra detta för kuriositetens skull utan, I S d a 1 ( l nn 1 Vv vidare kommentarier, hvilka vi anse icke behöfvas; men bifoga ett utdrag af ett intressant yttrande öfver skriften af skriftställaren Eugene Pelletan, hvilket meddelats i Bore, och som kan rekommenderas åt hr Hellberg att fundera på: En hedervärd borgare, säsom ni och jag, friköpt med vära fäders blod från adelns godtyckliga misshandlingar, kommer en vacker dag och förklarar, till historiens upplysning, att feodalismen är det fullkomligaste ideal för en styrelse; feodalismen! barbariet utdeladt i små portioner på alla punkter af det om-: råde det beherrskar; feodalismen! detta evinnerligajs slagtande, med det vackra namnet baroni eller gref-s skap; feodalismen! detta vilda naturtillständ, litet vackrare tatueradt på vapensköldarna; feodalismen!li ett slagtarhus i permanens öfver hela Europas yta;ll feodalismen! detta privilegierade strätröfvareyrke ge-l; nom bördens rättigheter, denna väpnade stöld päls landsvägen, dessa oafbrutna plundringar, dessa lönnmord till tidsfördrif; feodalismen! slafveriet, näfrätten i hela dess glans; ärofulla tid! då Cartouche ofelbart skulle hafva blifvit ansedd för ett under af oegennytta; feodalismen! hvars sista spillror hafva försvunnit på schavotten och i galgen för 200 är sedan, under Clermonts stora dagar; ty Ludvig XIV, hr Romieus andra ideal, tillhör först skammen af dessa tilltag, alltför despotiska, alltför längt utsträckta: hängda pager, spetsade qvinnor, pryglade embetsmän, förtryckta, prejade, plundrade, mördade vasaller; han gjorde genom bödeln ett slut på borgherrarnas ärofulla tidehvarf. Feodalismen!... ah! om man nägonsin kunde skrifva dess historia, skulle sjelfva stenarna gräta. Lät 1793 ärs blodströmmar flyta i tusen är, och ytan af detta haf skall dock ej stiga så högt som under baronernas skräckvälde. Och hr Romieu har kunnat säga om denna tid, att den svage var skyddad af den starke. Uppäten har han visst velat skrifva. Men lät oss skämta, min herre, eftersom ni vill det; ocksä lär tillfället vara ypperligt passande till skämt, ehuruväl vi andra — vi kunna alldeles icke begripa finessen deri. En sabelns apostel i manchetter, en fredlig Attila, riddare af hederslegionen, yttrar i en brochyr, för att sysselsätta sig på sina lediga stunder, att ett rent militäriskt samhälle, der man icke tänker, icke diskuterar, icke skrifver, der man icke väljer deputerade, icke dömer offentligt, der man använder käppens i stället för öfvertygelsens bevisning, der man hvarken vill veta af Luther eller Voltaire eller filosofien eller ens alfabetet — ett sådant samhälle, säger han, är välsignadt, lugnt, fredsamt, lyckligt, såsom under de första dagarna i paradiset. Vi hafva lintet inkast att framställa mot denna förträffliga uppltäckt. Vi svara endast hr Romieu: edert samhälle existerar öfverallt i Afrika och äfven på ett eller annat ställe i Turkiet. Hvem hindrar er? hvarför gär ni icke att njuta af ert Eden? I detta ordningens Iparadis diskuterar man icke, med pennan i handen, Imed sin motständare; man slär honom för skallen vid I första ord och släpar honom med sig, fästad vid saIdelbommen. Man uppkastar der inga frägor om egendomen, af den orsak, att under en beständig razzias-regering legendomen aldrig kunnat uppstå. Begif er dit; ni skall der finna något, som fördelaktigt kan ersätta er ledra sympathier för feodalismen. Men, innan ni gär, Itillät mig påminna er om ett litet tal, som general -ISebastiani en dag höll uti deputeradekammaren. Generalen hade, som man vet, varit ambassadör i TurIkiet. Jag har vistats., yttrade han, i ett land, der I godtyckligheten framstär i hela sin medfödda skönhet; nägra konstitutionella fjettrar besvära der icke styrelsen; tidningar förleda der icke allmänna opinionen; rättvisan är rask och ferm -— oeh likväl har och — hvad som är än vigtigare — tvenne suverå -Iner falla för sammansvärjningar. Eldsvåda i Kalifornien. Med sista posten från Newyork har man underrättelser från San Fransisco till den 15 Maj, enligt hvilka en häftigare eldsvåda än någon föregående härjat staden. De flesta gatorna omgåtvos af ruiner; tlalla offentliga byggnader, alla boktryckerier med undantag af tidningen Alta Californias, lågo i aska; skadan beräknas till emellan 15 tloch 16 millioner dollars ; vid postens afgång visste man icke om menniskor omkommit men fruktade att de-icke voro få. NORGE Odelsthinget hade sysselsatt sjg med värtInepligts-lagen. Vi skola framdeles meddela beHrättelse om de flera motförslag, som afgifvits ri anledning af Komitterades utlåtande, son icke tyckes vinna bifall. Storthinget behand rllade Tulltariffen. — Uppmärksamhet hade blif vit fästad på det besynnerliga förhållande at 2lhos en handlande sålts kläde, som varit till Alverkadt på allmänna tukthuset för kronan: räkning, 1 och för armåeens beklädnad. In.