Aftonbladet – 4 juli 1851, sida 3

tydligen först varit undertecknade med tämnet Almgren, men att detsamma sedermera med svagare bläck blifvit förändradt till Almqvist: att förnamnet vid förändringen blifvit: gjordt. oläsligt, och att det under skuldebrefven befintliga sigill endast innehöll bokstafven A. Vid anstäldt försök befanns det uti ryttmästaren von Schewens, bläckhorn befintliga bläck vara, allt efter som pennan doppades ytligt. eller djupt i bläckhornet, synnerligen likt både det mörkare och svagare bläck, hvarmed ofvanomförmälde reverser voro skrifne. Boktryckaren Hjerta, som lemnades tillfälle att skuldebrefven och handlingarne noga beskåda, förklarade: att den stil, hvarmed kontexten till skuldebrefven voro skrifna, hade. en icke obetydlig likhet med regementspastor Almqvists handstil, fastän den syntes nägot förvänd, men att deremot namnteckningen under desamma icke liknade den Almqvist begagnade: att Hjerta aldrig sett Almqvist begagna nägot sådant sigill, som det hvarmed skuldebrefven voro försedde; att den af von Schewen uppgifne förteckningen ä Almqvists skuldsedlar tycktes vara skrifven af Almqvist sjelf; att de företedde skrifvelserne till ryttmästaren von Schewen voro skrifna med en stil, som fullkomligt liknade regementspastor Alm? qvists handstil, och att stilen uti det anonyma bref: vet till Amanda Brandt, fastän synbarligen förvänd och icke lik Almqvists vanliga, dock företedde visså egenheter, som gäfvo stark anledning till den förmodan, ått brefvet vore skrifvet af Almqvist. (Forts.)