Aftonbladet – 4 juli 1851, sida 2

of Hvar och en med förhällanderna närmare bekant känner dock väl, hvilka betydliga kostnad:r etablerandet af ett institut medförer: byggnader näste upp: föras säväl till boningsrum som lärosalar, förvaringsrum för modeller och redskap af alla slag: en lärarepersonal mäste aflönas, hvilket sednare, vid en läroanstalt sådan som Degeberg, stiger till nära !y,:del af det ärliga statsbidraget, eller cirka 300(0 rdr bko, oberäknadt att föreståndaren sjelf (vid Degzseberg) undervisar i det egentliga landtbruket: invenitarier måste finnas så till boningsrum som sjelfva lelktionsrummen, likaså ett bibliotek för lärjungarnes utbildning i allmänhet och särskildt, t. ex. i de naturvetenskapliga grunderna för landtbruket, ett laboratorium, hvars primitiva uppsättning och ärliga underhåll (detta sednare gär till 2 å 300 rdr bko om året) är depensift nog. Alla slags redskaper mäste på ett sädant ställe finnas, och stundom kapitaler nedläggas för att erhälla redskaper, som sedan endast öka n mindre vinstgifvande samling. Vi ega ett landtbruksinstitut till, hvilket icke undervisar för bättre pris, är ock det kontanta bidraget mindre. Riksens Ständer ega naturligtvis att bevilja eller icke anslag till dessa ;nrättningar, allt efter som de anse läroanstalten det förtjena eller icke. Det gäller då för det kommande. Likaså ega Lars Rasmussons valmän rätt att för en kommande riksdag, i fall L. R. då äterväljes, höja eller nedsätta hans arfvode, allt efter som de anse L. R. förtjena det högre eller lägre; kommer då an på om I. R., eller ens nägon annan, nöjer sig med hälften mindre än hvad han bestätts och ändock ätager sig riksdagsmannavärfvet. Sparsamhet utan gnideri.är lika berömlig som behöflig. I förevarande fall tyckes dock frågan blifva: 1:0 Är ctt institut, organiseradt så som våra tvenne vid Degeberg och Ulltuna, af den nytta att de böra bibehällas och salarieras; 2:0 Kan ettinstitut, sålunda organiseradt, hällas för en mindre ersättningssumma än den förut anslagna? — frägor, till hvilkas samvetsgranna besvarande fordras mera sakkännedom än som röjes i hedervärda mförandet. Svenska folket är ej vandt att med otack löna sina välgörare. Att nedsätta anslaget till en smma, som skulle göra det omöjligt för den nuvarand? föreständaren att fortfarande bibehälla läroanstalten vid Degeberg, skulle föga anstä hedervärda. bondeständet mot en man, till hvilken det i synnerhet stär i tacksamhetsskuld. L. R. säger, att ven alltför ringa undervisning uti annat än att köra plog med oxar erhälles samt att vära ynglingar kunna lära det utan statens mellankomstnr. t 7; rbet Är det användandet af oxar till. plöjningsarbete, hvilket här vill påpekas, så må blott nämnas: att vid Degeberg finnas 6 par -hästar, hvilka jemte 5 par oxar gå för alla åkerbruksredskap, äfven plog; och ehuru det kanske t. ex. förefallit Lars Rasmussons egen son mindre angenämt såväl att plöja som att dertill använda oxar, betviflas likväl att, sinder enahanda omständigheter, någon skulle hälla större antal hästar. . tf Är det äter sjelfva plöjningsarbetet, son hänvisas en så underordnad plats, att det kan läras hvar och hur som helst, så visar det. endast huru litet L. R. lärt sig känna det yppersta. af. alla. äkerbruksredskap och värdera verkningarne af ett arbete, väl verkstäldt med detta landtbrukarens AM 1. L. R. tyckes klandra: vatt lärlingarne frän den 1 April till 1 November få arbeta på fältet dagen omn — ett förhällande, som fullkomligen rättfärdigas af institutets stadgar och den ringaste grac af eftertanka. För den, hvilken anser det theoretisht kunskapsmått, som vid institutet för lärlingar vimes, otillräckligt, och dertill äger den större förberedande bildning, som härför mäste förutsättas, står öppet att säsom elev få sitt kunskapsbegär tillfredsstäldt. Ordandet, att undervisningar på fältet förliden sommar till det mesta saknades,, mäste härleda sig frän nägon irring; enär den praktiske läraren, utom en eller annan dag, dä han at sjukdom tvingats att hälla sig inne, ständigt, liksom tillförene, var tillstädes på fältet. Vi förbigå de smutskastningar L. R. tillåtit sig på den praktiska lärarens graf. De må stå för den hedervärde riksdagsmannens räkning. Vidare klandras: att helgdagar användts till lektioner ute på fältets. Hvar och en, i lardtbruk aldrig så litet hemmastadd, vet nogsamt af ivilken vigt det för värbruket, och synnerligast drill-klturen är, att arbetet förrättas med största möjliga askhet och drift, att jorden ej uttorkar. Om då hätill användas alla krafter, är det i alla hänseender oklanderligt. Hvar och en lärer äfven. kunna begripa, att alla föerdrag i ämnen at detta slag tjena till intet, utan öfning att utföra arbetet i fråga. Lärlingarne böra derföre vara med om allt arbete på fältet. De som första äret äro med derom, äga natuligtvis föga vana vid handgreppen. Att säledes det nggrannaste arbetet utföras af dem, som äro vid instiutet andra äret, är för de mera ovana lika nyttigt, :om för arbetets fortgång och ordentliga bedrifvande nödvändigt. De nykomne lärlingarne hafva under tiden tillfälle att på samma gäng de medverka till arbetets fullföljande, genom förrättande af de gröfre, serskildt handlag ej fordrande göromäl, se huru de grannlagnare skola utföras och att stundom nägot litet deri försöka sig under den vanares ledning. Nödvändigheten bjuder, att arbetet på amma gäng väl som fort förrättas; och att, då både lirarens och de mera arbetsvane lärlingarnes uppmärssamhet är dragen till arbetets utförande, tiden ej medgifver att derunder hälla länga föredrag ute på fältet, lärer väl hvarje billig menniska inse; och om, under dessa förhällanden, lärlingarne ä en söndag eller he:lgdag medtagas ut på fältet och der få athöra förkliaringar öfver det förut verkställda arbetet, lärer ocik få, utom b. R., finna så himmelsskriande. — Att, till följd af wvad ofvan är yttradt, all tid måste väl användas för utt, på den korta mellantiden emellan värbruket och trsexamen — hvilken mellantid dessutom alltid är ipptagen af trädesbearbetningen — med lärlingarne kunna repetera hvad de under året förut senomgätt, ir äfven naturligt.. : L. R. säger ock, att uti-fältmätning erhölls blott 3 timmars lektioner och uti.afvägning icke en miruts,. Den som känner förhällandet bättre, erkänrer dock den osparda möda bokhällaren vid Degeberg — som är lärare i nyss sagda ämpen — under hela ret nedlade för att bibringa lärlingarne erforderlig nsigt i grunderna för räkning, äkernppmätning och fvägning, och hvilken .insigt mängen, vid examen istlidne ärs midsommar närvarande; sakkunnig bör unna finna dels vara utöfver hvad som vore för läringar oundgängligen nödvändigt, dels ock omöjligt tt ptratta i, på nägra timmar. Hrattningen af sålan spiritus gär ej så lätt, som L. R. tror. Hvad L. R. yttrar om Gräskännedom bekräftar ndast ytterligare hvad som tyckes vara IL R:s prinip i landtbruk, nemligen att, utan närmare känneom, bara friskt gå på i ullstramporna. Under: vinroch värmänaderna meddelas alltid, ocih sä äfyen fjol, uppsatser i förevarande ämne till afskrifning red förklaringar deröfver. Man vet, att ofta nog ira gräsarter först fram emot midsommar utveckla na blommor. Lärlingens kunskap mäste bestå uti att ra sig särskilja gräsen från hvarandra och veta des duglighet. En kunskap, sträckande sig derhän tt kunna — säsom L. R. uttrycker sig — examierav skulle medtaga större delen af lärlngens tid d institutet, och säsom alldeles obehöfigt finnes erom icke heller nägon föreskrift i institstets stad ar. Förevisandet af de friska, fullt utveklade grä;n, kan ej ske före den tid, som dertill användts. ndast okunnigheten kan begära mera än hvad som den vägen presterats. IL. R. yttrar om veterinä;n, att ej mycket kunde väntas af 8 måmaders lekoner på äret. Den, som sistl, ärs midsommar var i stället vid examen med lärlingarna och hade öron it höra, kunde lätteligen erfara om någonting mera i det inhemtade kunde pretenderas; och förefaller märkningen om lärarens frånvaro under någon tid året så mycket löjligare, som stadgarne innehälla: lä den ärstid, hvarunder fältarbetena kuma företaSS. är noe kort för inhomtanda af dan hän Inse