Aftonbladet – 2 juli 1851, sida 3

händelse han utfärdade nya, under åberopande hva Almqvist ytterligare afstyrkte nägon officiel anmäl hos öfverståthällareemhetet; och hade Almqvist je väl tillagt, att han enskildt för polismästaren omta de emot Amanda Brandt förekomna omständighet -Joch erhållit försäkran derom, att hon skulle följ med noggrann uppmärksamhet; att emedan v. Sci J ven på söndagseftermiddagen den 1 uti innevaran månad känt sig illamående, han tillsagt Hedda Häg Jatt koka hafversoppa och derefter fått besök af he Jassessoren Crusenstolpe; med hvilken han någon stu Jsamtalat i likgiltiga ämnen; att efter det Crusenstol Isig aflägsnat, von Schewen ämnat sig in i Hedd kammare, för att efterhöra hafversoppan, men i d närmast belägna rummet mött Hedda, som, bäran hafversoppan uti en blå och hvit Porcelainsskäl, he ett förfäradt och häpet utseende, samt hastigt yttra soppan är här, men jag törs ej gifva ryttmästar den, den ser så besynnerlig ut; det är visst något u den; hvartill von Schewen svarat: vslå ut den t och koka ny; att då Almqvist i detsamma från fö stugan inkommit, von Schewen icke kunnat affordi Hedda Häger vidare förklaring, utan genast med h nom inläåtit sig i samtal om skuldebrefven, och und påminnande af hans löfte att skrifva nya, begärt a af honom erhälla en skriftlig uppsats ä skuldsedlarn belopp och förfallodagar, hvilket Almqvist jemväl lo vat lemna; att Almqvist under samtalet om reverserr yttrat: Har farbror ej fått sin soppa? Jag tycke så mycket om hafversoppa; jag skulle vilja smaka F den, hvartill von Schewen genmält att soppan var för tjock och måste uttagas för att spädas; att efte det Almqvist sig aflägsnat, Hedda Häger på v. Sche wens tillfrågan omtalat, att under det assessor Crt senstolpe innevarit hos von Schewen, Almqvist kon mit in uti Heddas kammare, och sedan han erhåll underrättelse att von Schewen hade främmande, sag sig skolat vänta och anmodat Hedda att hemta e pipa, hvarå Hedda, gäende från sitt rum till köke svarat: jag mäste först gifva ryttmästaren sin soppa och att då Hedda några ögonblick derefter, bärand hafversoppan uti den blå och hvita Porcelainsskälen ånyo inkommit, Almqvist skyndat emot henne vi dörren och tillsagt henne fränsätta sig soppan oc skaffa honom nyckeln till beqvämlighetshuset, emedai han genast mäste begifva sig dit, i anledning hvara Hedda ställt skälen med soppan å en i närheten a dörren stående kommed, och skyndat en trappa högr upp efter nämnde nyckel, hvilken Almqvist vid hen nes återkomst emottagit och derefter utgätt; och hade Hedda efter det Almqvist gätt ut, varseblifvit at soppan i skålen vägat sig, såsom hade skälen ome delbart förut blifvit hastigt och häftigt vidrörd, sam jemväl sett en myckenhet hvita korn flyta omkring soppan, som blifvit grumlig och skummig fastän hor förut varit tunn och klar, hvilket förefallit Hedd: högst förunderligt och föranledt hennes varning; at von Schewen, efter denna berättelse af Hedda, bör jat fatta någon misstanka mot Alm vist, och tillsagt henne att förvara soppan till dess doktor Levin anlände och fick undersöka densamma; att Hedda på aftonen samma dag underrättat v, Schewen, att flickan Brandt och en annan flicka samt guldarbetaren Lilja önskade tala med honom, emedan detroligen kunde medlela någon upplysning om de förkomna skuldsedlarne; tt v. Schewen derefter tillåtit Lilja och Amanda Brandt att i Heddas närvaro komma in, dervid Amanda Brandt omtalat, att hon någon af dagarna förut, troigen från regementspastor Almqvist erhållit en anoym biljett, innefattande varningar att icke besöka fon Schewen, samt jemväl räd att genast lemna stalen, hvartill hon skulle erhälla respenningar, och att on på söndagsmiddagen bekommit ett konvolut med nneliggande en privatbankssedel åa 10 riksdaler rgs; tt von Sehewen, uppä begäran af Amanda Brandt, ekommit säväl den anonyma skrifvelsen, som konr, hvilken han likväl nära dagar derefter till henne återlemnat; att von chewen såväl vid förutnämnde tillfälle, som flera ndra, då fråga varit om de bortkomna skuldförbinelserna och Almqvists förhållande, förbjudit de perner, som derom talat, att meddela underrättelse för ndra eller förorsaka att rykte om tilldragelserna utomme i staden; att då doktor Lewin, efter budskicking vid middagsiiden den 2 Juni, besökt von Scheen, dervid Almqvist någon stund varit närvarande, ade, efter det Almqvist sig aflägsnat, förut omnäm2 skäl med hafversoppa för honom blifvit uppvisad, mt Lewins uppmärksamhet blifvit fästad å soppans seende och de korn, som deruti voro synliga, tagit. igra sådana korn, lagt dem på ett papper och an-J ndt detsamma, med förklarande att derest kornen 4 gjordes af arsenik, desamma borde sprida en lukt 1 nande den af hvitlök, men att Lewin vid förbränngen icke erfor sädan lukt, utan endast tyckte sig rmärka os säsom efter talg; dock hade Lewin, i andning af de uppkomna misstankarne, tillrädt von chewen att låta undersöka soppan ä apoteket Lejo-j tt; att von Schewen under den 1, 2 och 3 uti invarande mänad druckit hafversoppa, som Heddal kat, efter det den först omnämnda blifvit undanI tt, och att jemväl den soppa, af hvilken von Scheen druckit, varit förvarad uti ett med den förr om-! mnde hvita och blå porstlinsskålen alldeles likas rl, hvilket sednare med omkring ett qvarter soppa, dagen den 3 Juni på eftermiddagen, eller närmare ot aftonen, funnits stående å ett bord i ryttmästa! 18 yttre rum, då Almqvist ånyo besökt von Schen och till honom, uppå begäran, öfverlemnat en! riftlig uppsats ä sin skuld till von Schewen, samt d nväl skrifvit ätta stycken nya skuldebref i stället de bortkomna; att Almqvist till en början skrifskuldförbindelserna med så fin stil, att von Schen icke kunnat läsa desamma, men då von Sehen derå fästat hans uppmärksamhet och begärt attlg 1 skulle skrifva nya, genast sönderrifvit de fintC ifna och författat andra, hvilka han, sedan. dejf fvit försedda med sigill, till von Schewen öfvernat; att von Schewen icke mindes hvarifrån Almst framtagit sitt medhafda sigill eller nogare kun-s beskrifva dess utseende, än att det troligen varith sedt med träskaft; att efter det skuldförbindelsernal fvit färdigskrifne och von Schewen emottagit deli nma, samt Almqvist; på von Schewens begäran, jh vat att en annan dag medtaga personer, som kunbevittna desamma, Almqvist gått omkring i rum -q t, och då han varseblifvit skålen med sop-Ih 1, frågat hvad densamma innehölle, samt, se-!h 1 han erhållit npplysning att det var hafversopyttrat; sjag tycker så mycket om hafversoppa, !3 skall smaka på den; att Almqvist härefter nägon ) ad uppehällit sig vid det bord, hvarå skälen stätt,h med en sked rört i soppan, dervid von Schewen, 1, i anseende till sin svaga syn, hvarken kunnat Ce! taga om Almqvist druckit af soppan eller lagtr ot uti densamma, likväl tyckt sig förmärka nägot!a , liknande det som uppkommer dä ett hopviketA per upptages och äter tillslutes, men att von Sehepl ioke visste -om detta ljud förorsakats af någotst Por, som Almqvist hällit i handen, eller uppkomJet var just detta lugn, som tillintetgjordel d eralens mod. Han störtade ut ur korrido-st och aflägsnade sig från slottet, springan-d