Aftonbladet – 2 juli 1851, sida 2

ee HÄ MOM Nn . för mig, måste man sönderrifva alltför mång: t sidor i historien; en sådan domstol är obehö. rig och jag skulle blygas att inställa mig fö den; jag vet att jag ej kan rädda mitt lif; men låt mig åtminstone rädda den kungliga värdigheten, I I detta ögonblick inträdde löjtnant Fran:Isesco Froio, för att förhöra fången och frågade honom efter hans namn, ålder och fäernesiand. Vid dessa frågor uppreste sig Murat med ett uttryck af utomordentlig värI dighet. Jag är Joachim Napoleon, konung af Begge Sicilierna, svarade han, poch Jag befaller er att gå ut.n Allmänna åklagaren lydde. Nu påtog sig Murat blott ett par pantalonger, och frågade Stratti om han kunde få iskrifva ett afskedsbref till sin gemål och sina barn. Denne, som ej var i stånd att tala, svarade med en jakande åtbörd; Joachim satte sig vid ett bord och skref följande bref :) Min af hjertat älskade Caroline! Olyckstimman är slagen, jag skall dö den nesligaste död; om en timma har du ej längre någon make och våra barn hafva ej mera någon far; kom ihåg mig och glöm aldrig mitt minne. Jag dör oskyldig och mitt lif beröfvas mig, till följe af en orättvis dom. Farväl, min Achille; farväl, min Letitia; farväl, min Lucien; farväl, min Louise! Visa att ni äro mig värdiga; jag lemnar er å en jord och uti ett rike, som iro uppfyllda af mina fiender: visa er upphöjda öfver motgången och kommen ihåg, att ni alj J 1 drig må tro er vara mer än ni äro, då ni tänka på hvad ni varit, Farväl, jag välsignar er! Förbanna aldrig mitt minne. Påminnen er, att den största smärta jag lider under mina qval är den, att!s ag måste dö så långt från mina barn, min e ) Vi kunna ansvara för dess äkthet, emedan vi sjelfva afskrifvit det i Pizzo, efter den kopia, som chevalier Alcala hade tagit af originalet, J f t